Hon den där underbara, starka tjejen

Jag måste få berätta. Vi möts igen, jag och underkvinnan på gymmet. Hon som är så stark, ni vet. Jag berättade för någon månad sedan om att ge en främling en komplimang och sedan dess har vi hälsat och småpratat lite de gånger vi tränat samtidigt. Jag blir så glad och varm i hjärtat när jag ser hennes entusiasm på gymmet.

Nu till den lilla sagan. Idag var det dags att slänga med vikterna som verkar vara gjorda av bomull, i bänkpressen.  60 kilo för vara exakt, och hon nöjde sig inte med en repetition utan tog två repetitioner. Jag tittade henne i ögonen och passade efteråt på att hagla ut komplimanger. Jag hade sagt det förut och det tåldes att sägas igen, att hon borde börja tävla. Inte egentligen för att prestera eller för tävlandes skull, utan för att det är så vansinnigt roligt. Och så är hon en naturbegåvning av alldeles egen art och hon verkar också ha en järnvilja fylld som är med motivation till det hon bestämmer sig för att göra. Det syns i hennes ögon på något vis, de glittrar sådär hängivet och lite busigt.

Mitt lilla träningshjärta kan inte låta bli att hoppa och skutta hej vilt när jag möter såna naturbarn.
Det inspirerar och motiverar oss alla på vägen mot våra drömmar.  

Prisutdelning SM i bänkpress 2010