Om du frågat mig för ca 10 år sedan hade jag utan att blinka svarat bit ihop. Det för att jag inte hade en aning om att jag kunde välja att bryta ihop. Jag visste helt enkelt inte hur man gjorde. Efter ha varit stark och duktig i hela mitt liv drabbades jag i December 2002 av stressrelaterat utmattningssyndrom med kraftig värkproblematik. 6 år tog det innan jag var tillbaka i arbetslivet på 100 %.
Idag vet jag bättre när det kommer till att välja, att bryta ihop när det blir tufft inte är så farligt och att det faktiskt släpper på den berömda ryggsäcken som vi alla bär på mer eller mindre. Genom att ta ut spökena på grönbete hjälper det mig framåt på vägen istället för bakåt och att det grå livet långsamt börjar skimra i fler rosa nyanser. Det är helt ok att bryta ihop, att känna tårar som svider för att sedan ge en sammetslen hy likt en pånyttfödelse. Så nej, jag vill inte bita ihop, det valet har mättat min kropp men framför allt har det även fått mig att inse att bryta ihop är tusen år bättre. Så ur min sjukdom finna massa värdefulla skatter jag inte vill vara utan.
En av de bästa sakerna att bryta ihop, är att man får chansen att komma tillbaka med friskare luft som sällskap
Jag på min födelsedag, 38 år denna sommar
10 kommentarer:
Så bra skrivit och så himla sant Malin!
Ibland är vi så rädda för att bryta ihop en liten stund att vi istället samlar på oss för ett stort breakdown i framtiden istället.
Jag hoppas jag kommer till den punkten där du är en dag, men just idag är jag mer en "bit ihop" tjej.
Vi är alla olika och det som passar mig passar långt ifrån alla. Däremot är min önskan och filosofi, att människan inte bet ihop så ofta och så mycket, då det kan skada i det långa loppet. Det gör ont när det händer, men är så skönt efteråt. Jag är precis på väg, till 'det där efteråt'
Och du kommer dit, Annie, om det är det du vill. Du har viljan.
Ännu har jag inte varit i den situationen och det är jag glad för! Men om jag någonsin hamnar där - då ska jag ta ditt råd. PÅ jobbet är jag ganska bra på att säga ifrån om något inte fungerar innan det är för sent. Det är nog bra, men sen är det allt det andra...livet runtomkring. Allt samlas ju på hög om man inte sorterar det på en gång. Sen tippar högen över en och man måste gräva sig ut...TACK för dina kloka tankar och ord!
Klokt skrivet. Men hur mer praktiskt har du gått tillväga? Känner att jag är påväg in i den berömda väggen..har signalerat detta till chefer, men får inget stöd. Vet inte vad jag ska göra...Idag på lunchen tog jag en promenad..tror att det är en början, men vad mera?
Jag har svårt öht för kolhydratsbomber sedan en lågkolhydratsdiet för 3 år sedan. Kan till och med få magknip av sushi vilket är lite trist då det är så gott. Men där ser man också vad det vita riset i kombination med sockret i riset gör... Så det är anledningen att jag inte äter godis. Dock kan jag ta en glass, mörk choklad eller liknande men det är inte ens en gång i veckan.
Trillis: Tack själv för kloka ord, tillsammans växer vi. Och högen växer endast om vi föder den :)
Fint du har hittat det på jobbet, det har jag med, men det har absolut inte alltid varit så. Utan precis tvärt om.
Ztorzillen: Jag svarar i din blogg, så hoppas jag kunna hjälpa dig.
Det första steget är medvetenheten att "man är på väg in" och sedan handla därefter. Det kan gå att stoppa i tid och för att göra det, kan det då komma att kräva en rejäl ändring av likväl lisvsstil som tankebanor.
Fick mig en tankeställare att jag kanske ska skriva mer stressrelaterat utmattningssyndrom i bloggen.
Aha, då är jag med, Christer. Förstod att det låg något bakom. Det gäller att hitta det som passar den enskilde individen bäst. Finns inga färdiga mallar som många tycks ha hopp om :)
Kloka ord!!
Jag tar dem med mig. Min vad har börjat säga ifrån och nu ska jag inte envisas något mer, nu ska jag försöka göra vad som bli bäst för vaden i långa loppet! Tack för dina kloka ord!!
Kloka älskade Malin. Vilken rikedom att få ha dig i mitt liv.
Rikedomen är du, min vän.
Skicka en kommentar