Fått en del frågor om min sjukdom och kommer därför att göra en del inlägg då och då. Ikväll vill jag dela med mig vilka symtom jag levde med innan allt brakade lös på allvar december 2002. Jag vill poängtera att alla känner och upplever olika, dock är symtomen på en stressreaktion förhållandes lika, det är sedan våran egen uppfattning och intuitiva förmåga som gör om vi känner av dom eller inte. Eller hur "avstängda" vi är.
Hjärtklappning (oregelbundna slag och en känsla av att hjärtat hoppar ut, kunde se på min tröja hur den rörde sig)
Problem att andas (kunde ej ta djupa andetag, flyttade andningen längre och längre upp i kroppen) till sist kom känslan av att "jag ej får luft"
Sömnsvårigheter
Lätt till plötsliga gråt attacker utan orsak
Plötslig aggressivitet, kort stubin
Koncentrationssvårigheter
Problem med närminnet
Värkproblematik
Kraftiga ländryggs smärtor
Tendenit i gluteus (inflammation)
Utstrålning i ischias
Värk i höfter och bäcken
Värk i skulderbladen, axlar, armar, ut i fingrar
Kraftig magkatarr (stressmage) (fick inte behålla min mat, särskilt frukosten, allt rann bara rakt igenom)
Hud utslag på kroppen
Problem att sitta och sova (kunde endast ligga på mage & sitta enstaka minuter på en stol när det var som värst)
Värken för mig pågick 24 timmar om dygnet, enda stunden jag var "fri" var precis när jag vaknade, sedan slog stressen till och efter bara några minuter kom kroppen igång med sin utmattningsprocess. Innan jag blev sjukskriven hade jag alla dessa symtom i flera månader, värken hade jag haft i ett par år, och ändå förstod jag inte att jag var sjuk. Det blev som en del av mitt liv. Jag levde helt med förbundna ögon och det tog många månader in i min sjukskrivning innan jag faktisk insåg jag höll på att stressa och prestera ihjäl min kropp eftersom relationen till mig själv inte fungerade någonstans, vare sig fysiskt eller psykiskt. Min medvetenhet låg på -100 i alla faktorer så jag hade en ovärderlig tur som blev uppfångad av en sjukgymnast som på egen hand bokade en tid hos en privatläkare för akut sjukskrivning. När jag väl satt där i stolen mitt emot min läkare som kom att bli min fantastiska hjälpare i 6 år, förstod jag fortfarande inte att läget var livsfarligt. Jag skrattade faktiskt tom åt henne. Så ta era symtom på allvar, stresssjukdomar är inte att leka med, det kan sluta med att hjärtat stannar.
