Jag tittade inte på klockan en enda gång, Det enda jag hade ögonen på var puls och sträcka. Efter ca 75 kilometer började det kännas i kroppen och då kom även motvinden tillbaka efter ha slagit följe de första två till tre milen. Bara att bita ihop och klämma fram den där fantastiska extra portionen med vilja. Och visst finns den där, som en trogen bästa vän när jag som mest behöver den.
Jag hade målet att åka 100 kilometer under 3:50. Med fina väderförhållanden, lätt vind (3-4 m/s) växlande molnighet och ca 18 grader varmt och loppet var igång. Drygt 6000 glada cyklister kom till start och trängdes runt den relativt flacka banan. För trångt var det emellanåt, att inte fler olyckor sker är för mig en gåta. Ibland slog det tvärstopp, framförallt kring depåerna, starten, kilometerna innan mål och i backarna. Alla har dessutom inte kunskap kring de cykelregler som gäller, vilket är förenat med livsfara.
Väl i mål var inte tårarna långt bort. Lycklig och euforisk över prestationen och loppet med alla härliga medcyklister och med små skakande ben av adrenalinet som slagit frivolter i över tre timmar kramades jag med min sambo som varit med för att stötta och hjälpa. Just då kunde inte lyckan komma närmare hjärtat.
Mitt lopp:
Sträcka: 100 kilometer
Tid: 3:29:41
Medelhastighet: 28,7 km/tim
Snittpuls: 82 %
4 kommentarer:
Åh fy fasen vad du är bäst! Man börjar fan gråta av lycka när man läser vad du presterat.Go Malin Go!
Vet du , Maggi. Att idrotta gör mig så förbaskat lycklig. Tror att ni som läser min blogg ser det mellan bokstäverna och liksom "rycks med" :-)
Blir alltid så glad när du tittar in. Tusen tack för alla fina ord!
Vad imponerad jag blir av dej! Vilken insats! Förstår att lyckan efteråt var obeskrivlig!
Åhhh tack Karin <3 !!
Det var en sådan speciell känsla. Tårarna var verkligen inte långt bort. Det blir definitivt fler cykellopp framöver!
Skicka en kommentar