Äntligen satt det! Men, vad jag fick slita. Ensam tryckandes på asfalten körde jag de 44 kilometerna. När 30 var gjorda kom jag in i en svacka och i ett par kilometer trodde jag inte kraften skulle räcka att hålla tempot i cyklingen. Men snittet stod precis på 30/km tim så jag bet ihop. I det här läget är jag glad att drivkraften finns. När tankarna tar sig förbi tröttheten och jag tänker:
Det är bara nu jag är trött, det blir bättre. Det släpper. Låren värkte och kroppen började få svårt att hålla position på cykeln vilket kostar energi. Men jag släpper inte viljan, håller krampaktigt fast vid mina positiva tankar och pressar det sista ur kroppen. Väl i mål är lyckan komplett. Jag tackar min kropp för ett bra jobb. Målet är nått.
Distans: 44 kilometer
Snitt: 30 km/timmen
Snittpuls: 84 %
2 kommentarer:
Woohoo vilken bra tid! Du är grym, Malin-Charlotta! Vilket psyke, vilken vilja du har!!!
Åh tack Karin! Vet inte vad jag ska säga, dina ord värmer och uppmuntrar oerhört mycket!
Kram !!
Skicka en kommentar