Jag respekterar mig själv och mina ambitioner. Och det är allt annat än egoistiskt.

Jag gjorde det, trots skräck och ett hjärta som i panik ville pressa sig ur min kropp. Jag bestämde att min övertygelse om att inget ont kunde hända skulle få segra och idag har jag både uppfyllt mitt löfte till mig själv och vunnit över det jag en gång trodde var omöjligt.

Jag hade en ambition. Många av oss talar bara om “att vi skulle vilja” eller så skjuter vi det på “jag tar det sen syndromet”. Jag gav min ambition en “sista minuten gräns” inom en rimlig tid och sedan såg jag till att hålla det. Respekten till oss själva och våra egna löften är lika viktiga som när vi lovar andra. Varje gång du sviker dig själv naggar du på din självkänsla och respekt vilket leder till en inre besvikelse och misstro till dig själv som sedan även lyser igenom till dina handlingar till dina medmänniskor.

När jag möter människor är de så fruktansvärt rädda att sätta sig själva långt fram i ledet, för att de då ska ses som egoistiska. Att förverkliga sina behov är allt annat än egocentriskt, det berikar dig och genom det kan du även berika andra. Mår du bra, mår omgivningen bra. Ger du dig själv det du behöver, kan du ge andra. Respekterar du dig själv och dina ambitioner, har du lättare att ärligt respektera andra.

Fundera på det en stund och bestämd dig sedan för hur du vill leva. 

 
 

Jag kom inte så högt som jag ville vilket var en nyttig reflektion för mig på många vis. Jag är inte färdig med min klättring då det nya målet är att under sommaren ta mig uppför hela branten. För med ett avklarat mål kommer nya. Det är väl sån jag är antar jag, nyfiken och full med ambitioner. Jag älskar den sidan av mig själv och det får mig att respektera mina mål. Gör det du också, du får en vinn situation som blir en investering för livet och som får dig att växa som människa.

Vill skicka ett stort tack till de fantastiska bergsklättrare från Lindesberg som tog sig ann oss oerfarna på självaste Påskafton! Vi ses igen!