Jag fick fjäska länge efter det här bad uppdraget. Caesar verkligen demonstrativt ignorerade mig och gick till husse före matte för att få kärlek flera dagar efteråt. Känner någon igen det beteendet någonstans ifrån? Att vika undan för att läka? Jag gör, tror vi alla gör någonstans i vårt inre.
Caesar är en annorlunda katt med mycket känslor som han gärna visar. Ögonen talar sitt tydliga språk, precis som de även gör på mig när jag har känslor som bubblar. Vi är väldigt lika han och jag, kanske därför jag förstår honom så bra?
Vi fick rådet att schamponera de små liven eftersom de fällde så mycket. Ceasar (på fotot) gillade det inte alls, medan brorsan Rasmus satt still som ett litet helgon. Även katter tycker om olika saker, precis som vi människor. Och det är helt ok.
5 kommentarer:
Katter är fantastiska djur med stora personligheter. Jag har själv två stycken som är hur olika som helst.
Jag är helt klart en kattmänniska.
Härligt ändå att också djur är individuella varelser!
Visst är det härligt, Fia, att vara kattmänniska!
Ja Karin! Vi är inte så olika, däggdjur som vi ändå är allesammans :)
Visst är det väl underbart med de där personligheterna djur har :) Betyder så mycket.
Skicka en kommentar