25 juli 2011

Jag är lyckligast på planeten

Det bästa av två världar har möts i ett rosa yrväder. Doften av skogshallon som forsar in genom mina lungor och blandas sekunderna senare av nyslaget gräs. Efter en stund börjar den mjuka kvällsbrisen retsamt kittla hårstråna på mina bara armar och de blänker blonda i solskenet mot brunbränd hud. Mina ben är de starkaste i världen, JAG är starkast i världen. Och lyckligast. Iallafall om ni frågat mig just i den kvällen. Ingen rädsla, inga tankar på vad som kunde ha hänt eller kan hända, bara ren rosa glädje. 

Det finns få saker som slår styrkan jag får efter att ha legat på ett hårt källargolv utan syre och ljus. När vindsvåningen åter öppnat sitt tak och visat mig världen i en ny form är jag som pånyttfödd. Jag är tillbaka. På cykeln.
 
DSC02756 DSC02775

8 kommentarer:

klara sa...

Åh vad glad jag blir för din skull. Förstår att det måste vara en underbar känsla att sitta på sadeln igen :) Att du inte låter dig slås ner av rädslan är otroligt starkt av dig.
Tack för din kommentar, det värmer att höra. Vad bra att ditt gym har en policy. Jag tror nog att det är ganska många som egentligen har det men som inte efterlever det riktigt. Jag förstår att du kommer få möta det här problemet i ditt arbete och jag tycker verkligen att det är jättebra att du tänker vara ärlig med dem du möter även om det kanske kommer kännas svårt att säga ifrån. Men det är det rätta. Visst, den som blir nekad att träna kan gå någon annanstans men det faktum att någon uppmärksammat och sett henne kommer att hjälpa henne. Hon kommer inse att det är av omtanke. Kanske inte just då, men längre fram

LinaTriathlet sa...

Hej!

Läste ditt inlägg om kraschen. Fy så otäckt det kan va med cykel. Skönt att du är på benen igen! Starkt av dig och sitta på cykeln!

Jag var med om en liknande krasch när vi var och cyklade på Mallorca. Vi var ett stort gäng som cyklade och alla låg riktigt nära, sen var det något som hände, minns inte mer än att jag faller och landar på asfalten och får några andra cyklister över mig, jag kom undan med några skrapsår tack varje hjälmen så skyddade den huvudet! Men rädslan har jag fortfarande kvar, vill inte ligga nära någon,cyklar helst inte i någon klunga. Därför är triathlon extra bra då man inte får ligga bakom :)! Tycker du borde prova triahlon, det är jättekul med variationen:). Jag tror absolut du kan övervinna rädslan för vatten!

Fin bianchi du har :)!

Trillingnöten sa...

Vad härligt det låter! Du skriver så lyckligt och underbart och till och med jag blir lite sugen på att cykla :) Trots att jag inte är nån cykelmänniska! Jag är såå glad för din skull! :)

Anita sa...

Härligt Malin Charlotta nu fortsätter livet i rosa skimmer.
Kramis från din kärmor

Maggi sa...

Wiiihooooo! She´s a fighter!! A pink super hero! And she´s BACK!!!!

Cykla lugnt snygging!
Massa kramar // Maggi

Malin-Charlotta sa...

Huaa vilket tempo det blev att börja jobba igen. Äntligen tid att svara på era fina kommentarer. Cykling är inte riskfritt, det var tråkigt att höra om din olycka, väldigt skönt du klarade dig så bra. Kan myckewt väl förstå du finner det olustigt att cykla i klunga. Ska titta in i din blogg igen så får vi prata mer om triahlon, din energi kanske smittar till ett beslut från min sida ;-)

Jag vill verkligen säga att denna sommar är fantastisk tack vare min cykling. Jag har aldrig upplevt naturen så magiskt som från cykeln och då är jag en 'naturmänniska' som tillbringat många år på hästryggen en gång i tiden. Det bästa är dofterna, de förvandlas till små lyckopiller i min kropp och jag får bara inte nog. Igår var jag och min Kärlek ute på en tur och vi blev båda hänförda av det vi upplevde. Alla dessa sinnen tillsammans med någon man älskar är det bästa av världen.

Tillsist när jag sitter här på en kafferast, vill jag bwerätta att jag är så glad jag har er allesammans. Ni är är fantastiska med all tid ni tar och omtanke ni tar er. Bäst är vad ni är!

i min lilla lilla värld sa...

Jag kände som du gjorde med cykling fast med löpning ist. HATDE det, men några månader efter första förlossingen startade jag så smått o nu är jag helsåld. LÄNGTAR tills jag kan börja springa igen

Malin-Charlotta sa...

Hej Sara!
Ja visst är det lite märkligt, när sinnet ändrar sig. Man blir lika förvånad och glatt överraskad varje gång :) Hoppas du o magen mår fint!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...