Jag har dragit den där nitlotten några gånger, som det står Stålkvinnan på. Då jag är övertygad att kroppen fått den återhämtning den behöver vilket istället lätt mig in på den hårda vägen med skador och överansträngningar till följd.
Ledband och fästen utvecklas inte lika snabbt som muskler och konditionen kommer ännu snabbare än all annan tillväxt. Det är oerhört lätt att bli blind för att 'kroppen känns fräsch' och då glömma det som inte syns innanför huden. Så efter Tjejvättern gav jag mina små cykelben den bästa presenten:
ÅTERHÄMTNING och TILLVÄXT
Jag har haft två lätta överkroppspass med mycket rörlighetsträning medan cykelmusklerna har får vila i minst 96-120 timmar. När tiden är inne drar cykelträningen igång igen med ett pass på flack bana och lätta växlar för att undvika att pressa för på hårt efter vilan. Då är BÅDE jag och kroppen redo för en ny dans med asfalten.
6 kommentarer:
Klokt! Tänk om jag kunde vara lika klok ja me...man måste vila. Jag måste bli bättre på det. Ta en hel återhämtnings vecka då och då.
BRA INLÄGG!
Jag har inte alltid varit så smart. Åhh vad dum jag varit!! Nov 2009 ådrog jag mig en skada i axeln pga okunnighet, dålig hållning i träningen och överbelastning. Jag hade frispel på gymmet,trodde jag var gjord av sten och starkast i världen.
Det betalade sig dyrt. Min axel blir aldrig sig lik igen, har fler övningar jag INTE kan göra än vad jag KAN göra på gymmet. Men man lär sig, hittar lösningar och är rädd om sig. Tills slut.
Det gäller att använda sin drivkraft och motivation på rätt sätt, att inse vidden av att vila och tillväxt. Även om man känner sig i form och kroppen svarar fantastiskt på träningen, ska man fortsätta vara träningssmart och kanske istället för att öka, ge sig en dag extra vila? För om den där hemska dagen kommer, då överbelastningen åter är ett faktum, kanske det inte längre går att reparera. Och det är aldrig värt det.
Och vet du vad det bästa är? Tid kommer. Tid finns alltid. Det jag inte hann eller kroppen orkade träna en dag, kan tränas en annan dag. För jag har upptäckt att världen inte går under om träningen förskjuts en dag eller två. Däremot går jag under, om tempot blir för hårt.
Ta hand om dig! Kram!
Bra att lyssna på kroppen. Jag har blivit riktigt bra på det sista åren efter en del skador.
Superbra jobbat på Tjejvättern. Kul!
Klokt av dej att låta cykelbenen vila efter den stora prestationen!
Tack för dina fina ord på min blogg! De värmde!
Stor kram till dej
Tack Malin! Jag är jättenöjd med min tid, har ju inte varit cyklist så vidare länge :-)
Och visst är det ganska fint, när man lär sig vara träningsklok även om det sker på den hårda vägen.
Karin: Menade varje ord, du ser helt underbart vacker ut! Ska bli så kul att följa dig.
Kram på er alla tjejer!
Åh tack för ditt kloka svar!
Du har så rätt!
Skicka en kommentar