När andra människor pratar om andra, utan att ha några som helst aning om hur de själva agerar, vill jag inte längre vara med. När människor vänder ryggen mot andra, pga av att de i deras ögon är misslyckade eller annorlunda, vill jag skrika. Vem bestämmer vad som är rätt? Vem bestämmer vem som är lagom? Varför anses en människa vara sämre än någon annan för att den inte har bostad eller kan ta hand om sig själv?
Jag har fått förmånen att som gäst kliva in en helt annan värld för ett tag. En värld full med kännande människor , människor som lever bortom ytligheten. Dessa personer, har haft ett helvete utan dess like, mer än vad många av oss någonsin skulle klara av att hantera. Personer som i andras ögon är mindre värda, som är placerade i ett för alltid dömande fack. Jag vill inte vara en del av den juryn, jag vill lära mig att se alla människor, vill berika mig själv och dom, blanda våra erfarenheter. Jag vill skratta och gråta tillsammans med dessa människor, vill dela och förstå varför deras liv slank in på vägen som var mycket brantare än många andras..
Dessa unika människor är vad många skulle säga samhällets bottenskikt. För mig är de överlevarna, de modiga, som vågar stå för vem dom är och hur deras helvete till liv har sett ut. Det är dom som som vågar leva i verkligheten, tillsammans här och nu med andra. Vi pratar om livet, om allt det som inte är yta och som för mig är mycket vackrare och sannare. Vi pratar om smärta och missär men vi pratar mer om tacksamhet och lyckan över att få leva. Jag möter dessa underbara människor för att se världen ur ett bredare perspektiv, ur en verklighet som ser annorlunda ut än min. För bortom all ytlighet som jag möts av i vardagen och som ibland blir så påträngande att jag vill vända ut och in på mig själv, finns en annan värld, som är ärlig, berikande och växande. Den världen, skulle jag vilja att alla fick vara gäst i för en stund.
8 kommentarer:
Tror att det skulle vara väldigt lärorikt att vara gäst i den världen. Att öppna ögonen och faktiskt använda dem.
Hoppas du mår bra Malin, såg att du köpt en jättefin cykel. Herre...har du cyklat 7mil kvinna? Hatten av för dig. Hoppas att jag köper en cykel nästa år. Detta år skall jag fokusera på att bygga upp min grund i kroppen.
KRAM
Ja Malin, som du vet har jag oxå fått förmånen att både känna och besökt den världen du pratar om. För mig var det oxå en lärorik tid med allt vad det innebar. Jag är tacksam för den kunskapen och att jag kan ta vara på den på rätt sätt. Framför allt, att acceptera det jag kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Vi kan prata mycket om ämnet men det känns bättre att vi tar det på tu man hand en skön kväll. Kramis
Hej malin! Vi har träffats tillsammans med Anita. Jag har haft och har också kontakt med den världen där man får vara den man är. Det är härligt att läsa om dina insikter i den världen där jag har träffat många varma människor som bryr sig om varandra.
Britta
Jag tror på att man ska besöka alla ställen som finns utanför sin egna lilla box. Alla ställen har något att erbjuda, om det sedan är bra eller dåligt hör inte dit. Man kan lära sig av allt. Gott som ont.
Hej mina vänner!
Maggi: Det är oerhört lärorikt och väldigt känslosamt. Jag är oerhört tacksam för att få möta dessa underbara människor.
Om cyklingen så lånade jag bara superracern, tyvärr. Vill gärna ha en egen, vi får se vad plånboken säger. 7 mil blev det, men det är mycket lättare att cykla i klunga och på en riktig cykel. Som att jämföra att köra en gammal Volvo & Mustang typ ;-)
Är övertygad du skulle fixa det med de förutsättningarna jag hade, så hatten av för dig med, fina tjejen!
Anita: Tycker absolut vi ska ses snart och tala om världen vi så gärna tittar på. Det var alldeles för länge sedan vi hade "egen tid" tillsammans.
Jag är så tacksam över att få möta dessa fantastiska människor som så öppet och obehindrat delar med sig av sina insikter, svårigheter och lyckodagar. Tankarna är många och berikande just nu i mitt liv.
Till dig Britta, vill jag säga Varmt Välkommen! Vad glad jag blir att du tittade in. Eftersom även du varit på besök, så vet du vad jag nu känner. Det är massa medkänsla, värme och respekt för människor som tagit sig upp från den allra djupaste botten. Och ändå så ler de det vackraste och ärligaste leendet. Det gör mig alldeles varm i hjärtat.
Matilda: Du vet som jag genom våra erfarenheter, att det alltid finns något gott genom det som gjort ont och det gör mig go i själen. Vad många inte vet, är att man själv ibland måste söka det goda, man bör vilja hitta det, för det kommer inte alltid gratis. Men. Det finns alltid där.
Kram på er allesammans. Jag är väldigt lycklig att ni tog er tid att läsa just detta inlägg.
Ja just d...jag vill gärna se din tatuering =)
Just! Tack för du påminde mig. Då får vi ordna en liten fotosession här hemma :)
Skicka en kommentar