Med sänkta vikter, total koncentration på hur övningarna ska utföras med rätt teknik och muskelkontakt som största fokus, genomförde jag dagens överkroppspass i excentrisk anda för att variera min träning. Kan meddela man tar slut rätt snabbt genom att "hålla emot" i bänkpressen på vägen ner, men ack så häftigt det var att känna hur musklerna arbetade på total max. Jag gick så sakta jag kunde ner till"dödläget" mot bröstkorgen för att sedan pressa stången upp mot taket så fort jag kunde (vilket blir ca 3-4 sekunder mothållande) .Över till snedbänk i Smithmaskinen, axelpress och biceps hanteln. Samma sak, excentrisk träning på full sula. Trodde mina biceps skulle sprängas när blodådern tittade fram längs muskeln när jag "höll emot" på väg ner mot golvet. Läskigt.
När jag kom hem hade mina armar stora problem att schamponera håret, vilket snabbt för tankarna till morgondagens träningsvärk eftersom excentrisk värk ska vara den värsta
(läs om det här). Den vill jag inte ens tänka på. Frågan är om jag tagit helt död på mina muskler i flera dagar framåt eller om den mördande träningen bara är levande begravd för att förhoppningsvis återuppstå.
Jag säger bara två saker ikväll: Mat i stora lass och sömn i mängder
2 kommentarer:
Du är grym Malin!
Kämpa på!
Tack fina Tjejen!
Lite besviken dock över att träningsvärken inte är så påtaglig som jag hoppats. Varför? Jo, galningen diggar skarpt träningsvärk. Skön känsla liksom ;-)
Skicka en kommentar