För lite sömn pga av en mage som fått några handfulla smågodisar en fredagkväll ( jag kan inte äta smågodis, får så ont i magen och ändå gör jag det??) Ett mål mat för lite innan mitt pass idag och så lite vätskebrist på det? 2-3 kilometers uppvärmning inför ett kortlopp är vad jag brukar köra, men la mig på en alldeles för hög intensitet (snitt 79 % ??) Och så tror jag att 3000 kilometer ska flyga fram? Hur tänkte jag egentligen? Jag gav verkligen inte min kropp en chans att prestera efter förmåga och önskemål, jag kan ju så mycket bättre.
Sista 1000 meterna i det medelsvåra spåret var en enda stor helvetesplåga då jag tvärstoppa i spåret. Det har inte hänt på väldigt, väldigt länge och det var en otäck känsla. Hade ingen orka att öka, knappt att ta mig i mål. Illamående och fly förbannad är två bra ord, jag ville kräkas men kunde inte, gjorde faktiskt ett försök att trycka ner fingrarna i halsen efter målgången med kramp i magen och illröda kinder.
Det som tar mig vidare i denna resa, är läxan jag lärt mig. Om jag ska ut och maxprestera i spåret, ät och sov efter alla dess gyllene regler och värm upp efter förmåga, överprestera inte. Allt det där vet jag ju utan och innan, men ändå gav jag mig inte det....? För visst är det märkligt ändå, att vi vet vad som krävs för att lyckas och ge oss det vi vill i livet, men ändå ger vi oss själva bara hälften. Som att lägga ner hjärta och själ på ett fint omslag men när locket tas av från presentasken väntar där ingenting av värde.
Uppvärmning: 3000 kilometer 79,1 % Maxpuls: 84.7 %
Lopp: 3000 kilometer snitt 90.2 % Maxpuls: 94 % Tid: 13:18
Totalt inkl uppvärming/lopp/nedvarvning: 7.5 kilometer
3 kommentarer:
Visst är det märkligt att trots vi egentligen vet mycket väl hur vi ska göra för att förbereda oss som bäst för träning så slarvar vi ändå ibland. Du är inte ensam om det!
Gissar att du kommer äta och sova bättre inför nästa pass!
Tack för uppmuntrande ord, Karin!
Skicka en kommentar