Idag avsäger jag mig från besök av mina stresspöken. Ni är inte välkomna.

Då sitter jag här på tåget igen. I Stockholm väntar omtentan till Träningsinstruktör på SAFE och jag ber att stresspökena inte besöker mig idag. De stjäl mina kunskaper, förvandlar dom till ingenting, för att sen slänga dom i ett stort, svart hål. När jag sitter där i lokalen har det jag lärt mig, druknat i stress och prestation. Har funderat på sista tiden hur det kommer sig att jag, som inte haft svårt att studera tidigare i livet, plötsligt känner mig som en vilsen förstaklassare. Jag rotar kring en teori och till den återkommer jag. Men nu är nu och det viktigaste är att hålla de som hemsöker mig på behörigt avstånd. De där hemska stressmonstren.