Drömmar av is

En natt är jag ute på ett stort hav sittandes ensam på ett isblock. Jag kan på långt håll se land där förtvivlande människor står och försöker ropa till mig. Isblocket tenderar hela tiden att slå runt då undersidan slutar i en spets ner mot den djupa botten och jag försöker att hålla mig kvar medan andra isblock slår mot mitt av vågorna. Jag är skräcklagen.

En annan natt står jag vid en insjö. På andra sidan vattnet står en man och han planerar att vandra över isen. Jag skriker desperat att han ska låta bli, isen är tunn och kommer inte att hålla. Han pekar mot mig, börjar vifta med armarna och jag förstår inte vad han vill. Tillslut tittar jag ner mot mina fötter och upptäcker jag själv står på isen och ser vattnet röra sig under mig.

Jag har alltid drömt mycket och har förmånen att ofta komma ihåg mina drömmar. När jag jobbar med kroppen i rehabilitering med övningar där hjärnan får tänka på ett nytt sätt och även i avslappnade lägen, blir drömmarna kraftigare. Detta är inte ett ovanligt fenomen och jag minns fortfarande när jag gick på Feldenkraisgymnastik för 8-6 år hur drömmarna tilltog. Fick då förklarat för mig att det är hjärnans sätt att ta hand om de nya rörelseupptäckter som bildas i min träning och då kan det lätt blir kaos och i vissa fall även bildas mardrömmar. Även olika typer av yoga kan framkalla starka drömmar, egentligen all djup träning där kroppen får lära sig nyheter och är dessutom avslappning inblandat kan det bli ännu kraftigare. Man kan även säga att kroppen och hjärnan bildar nya hjärnvägar tillsammans och därav reaktionen. Om sen de senaste is drömmarna har något sammanhang med detta inlägget jag gjorde för några dagar sedan, ja, det får var och en bestämma....

 

                     Välkomna med frågor och erfarenheter i ämnet!

Redan julledigt?

Fick en liten chock när jag klev in vid ett tiden på Friskis o Svettis. Helt tomt på folk, jag träna i 90 minuter och från ca 10 själar var vi bara hälften kvar när jag gick. Hade tyvärr ej löpning på schemat vilket var synd på de folktomma banden. Har alla redan gått på julledigt för att börja om igen efter alla helger?

Jag lurade mig själv

Förundras lite av hur vi kan lura oss själva till att prestera bättre genom att minnas fel eller kanske rentav inte ha full koll på hur mycket vikter som exakt är på stången. I fredags kände jag för ny test på 5 kilometer då det är två månader sen som jag försökte mig på ett personbästa. Gillar egentligen inte löpbandet på gymmet, saknar den friska syrerika luften och den härliga naturen. Men löpa i snön faller mig inte för då jag säkert skulle trassla in fötterna i snöflingorna och halka. Och några fler skador tackar vi nej till!

Tyvärr missade jag mitt gamla rekord med fem ynka sekunder pga av att jag planerade min löpning i underkant och sprang för långsamt i början. Orken fanns på slutet av loppet med tiden tog slut.

Jag för ingen nämnvärd statistik över min träning. Jag har det mesta i huvudet med vikter och tider och faktum är att jag numera har min blogg som träningsdagbok om jag vill leta efter någon särskilt. Däremot hämtar hjärnan fel minne ibland både på gott och ont. Som i fredags.

Mitt gamla PB: 23:5o (som jag av någon anledning trodde var 23:22)
Mitt nya PB: 23:27

          Slog mitt gamla PB med 23 sekunder utan att veta om det

Värdefull kunskap

Igår svängde jag in hos en blomsterhandlare i stan för att beställa ett arrangemang. Efter en stunds tittande valde jag en stor skål av glas på fot som fylldes med mossa och stenar i olika kulörer. Den täcktes med tre gröna växter, två sorter av Echeveria  i olika former och höjder och en murgröna som slingrade sig runt de andra blommorna. Små smala guldstrån stacks sedan ner i stenbotten och böjdes i mjuka bågar över arrangemanget som till sist slogs in med selufan med guldband. Oerhört fint och stilrent.

Jag skrev ett kort: Stort Tack till Ryggcenter och Johan för stöd och hjälp till ett friskare liv. Ingen SM-medalj utan dig!

Jag tänker ofta på de personer som betytt mycket för min rehabilitering under åren. Utan dom hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Visst är det ens egna ansvar att ta tillvara på de insikter och verktyg som kommer till en genom hjälp, men utan deras kunskap, tålamod och engagemang skulle man fortfarande köra omkring på en halkig vinterväg i ständigt mörker utan lyse. Jag är tacksam för allt jag får lära mig och det härliga med den ständiga resan är att den aldrig tar slut. Kunskap om kropp och själ kan man aldrig få för mycket av.

Nu ska isen hålla!

Äntligen! Efter en höst med branta uppförsbackar i form av stresspåslag och skador fick jag idag så mycket positiv respons att jag var tvungen att hämta andan. Fredagen bjöd på besök hos kiropraktorn och en genomgång av kroppen och rehabiliteringsupplägg. Det blir många nya inslag i träningen med ett helt annat schema än tidigare, men det återkommer jag till. Framförallt var axlarna på topp nivå både i rörlighet och fästen. Eller som Johan sa: Det är så bra, eller rättare sagt fantastiskt bra! 

 Jag fick bl a göra armhävning på pilatesboll med fötterna högre än ryggen ( man lägger dom på en hög bänk) och för två veckor sedan klarade jag inte av det utan att tappa skulderbladen och därmed hela stabiliseringen av axelleden. Efter ha tränat på bollen i nu två veckors gick övningen klockrent. Det är oförskämt bra, sa Johan och log med hela ansiktet. Balans och stabiliseringsmuskler har börjat hitta sin funktion och med fortsatt träning kommer kroppen i framtiden vara 100 % funktionell.

Jag är så glad, har känt att vilan i kombination med rehabiliteringsövningarna har gett resultat men jag vågade inte riktigt hoppats på att det skulle vara så här bra! Så nu är det bara att fortsätta in på den nya vägen och lära sig mer om kropp och själ!

                        Nu ska jag se till att kroppen håller

Nytt PB i Jägarvila!

Jag brukar alltid tänka när jag råkar ut för en skada: Det finns alltid någonting jag kan träna, kroppen stannar inte för bara för att axlarna behöver rehabilitering. Med det i tanken har jag därför satt upp några små mål under min rehabfas, dels för att göra träningen mer inspirerande.

Idag efter min rehabträning för överkroppen var det dags för ett delmål, Jägarvila. Det var ca en månad sen sist. Tufft motiverad och med "Alexandra Burke All Night Long" i lurarna satte jag mig mot en vägg på gymmet. Med tuff målmedvetenhet och en otroligt ork i positionen kom jag över min 6 minuters gräns som varit målet under hösten. Den här övningen är utmärkt för mig då jag får utlopp för min envishet så ikväll sprängde jag mitt förra rekord med 1:34 minuter! Nöjd och full av energi sladda jag hem från träningen och lagade en fin middag till mig och sambon. Detta var en välbehövlig medvind i träningen!

Sluttid: 6:03

För er som inte vet vad Jägarvila innebär kommer här ett inlägg från en mycket inspirerande och sund blogg som jag följer. Fitness och Hälsa

Guldkantade insikter

Hade ett telefonsamtal idag med min kiropraktor, Johan. Han frågade lite om hur det gått under SM och hur kroppen svarat på vilan. Sa jag var jättenöjd trots uteblivet personbästa på SM och att det var en bra tävlingserfarenhet till nästa år. Jag poängterade jag inte lyft en hantel på snart två veckor varav han sa: Och hur känns det? Jag stannade upp lite och svarade: Det känns skönt. Som om kroppen läker. 

Blev förvånad själv över mitt svar men insåg efteråt att flera goda insikter fallit på plats tillsammans med min nya skada. Det är som att motgångarna ibland måste rada upp sig för att man ska förstå sitt bästa.

Johan verkade oerhört nöjd med mitt uttalande och nu ser jag verkligen fram emot vad denna motgång har att lära om mig själv. Kanske sätter den ännu mera guldkant på tillvaron, precis som skimret från denna morgons soluppgång. Helt förtrollande vackert.