Ger du dig själv "egen tid?"

Det har en gång funnits en Malin som inte kunnat föreställa sig att "egen tid" var något hon behövde. Snarare föll tankar som skapade rädsla, kändes otäckt att behöva umgås med sig själv. Kryp i kroppen, obehag och en saknad av bekräftelse från andra. Tomhet och ensamhet. Rastlöshet.

Så var det en gång i tiden. Innan jag blev sjuk.

Men med många fotsteg på egen hand vandrandes genom en sjukdom, tvingades jag leva och umgås med mig själv. Varje dag. Och det var jobbigt ibland. Skitjobbigt.

Idag älskar jag egen tid. Jag kan till och med längta. Det betyder inte att jag inte älskar mina nära, utan snarare tvärtom. För med sjukdomen kom insikten som ledde till en förändring:

För att kunna ge till andra ska man också kunna ge till sig själv. Och njuta på vägen.