Idag blåser jag rosiga vindar i bloggen. För att ge den ett nytt upplyst liv

"En vägledning i samarbetet mellan kropp, sinne och själ

Om livskvalitet, träning och drömmar

Om drivkraften att finna sin livsuppgift "

en förvandling av bloggen har skett

lite mjukare och varmare 

mer budskap och livsfilosofi, än träning och prestation

fortsätter att nosa på cyklar, hantlar och löparskor 

"för jag älskar det"

skriva om utbildningar, träningslära och om vardagen

"för att dela kunskap och tankar"

men resan tar nu även en annan riktning

på allvar 

Den styr inåt

"för att föra budskapet vidare"

Innan vi startar, vill jag ge Kärlek till min underbara man som hjälpt mig att ta fram den nya layouten. Han trollar med ideer och tålamod, jag kan ibland vara en liten envis perfektionist ...

Bäst på planeten är vad han är

Jag går på AA´s ( Anonyma Alkoholisters) öppna möten - för att möta mig själv och min medmänniska.

För en tid sedan skrev jag det här inlägget "Bortom all ytlighet finns en annan värld. Något mycket större och vackrare." Jag lovade återkomma till er och nu är det dags.

I våras fick jag den kärleksfulla gåvan att träffa en fantastisk kvinna. Min nya vän som idag är min allra närmsta, är nykter alkoholist och narkoman sedan 9 år tillbaka och efter endast några veckors bekantskap fick jag förfrågan att följa med på ett öppet AA möte. Det är fritt att delta i för alla en gång i månaden. Jag tackade ja eftersom jag vill få mer insikt och förståelse i missbrukarens tillvaro och för att möta andra med traumatisk bakgrund. Senare kom det att ha en större betydelse, men det tar vi en annan kväll.

Oavsett vad vi går igenom i livet, om det är sjukdomar, sorger, olika missbruk eller mental misshandel har vi oftast stått med fötterna på samma jordgolv för att trampa vår själ sönder och samman, samtidigt som vi känner den unkna doften förgifta våra liv. Just då, ensamma i mörkret ser vi inte det goda i det onda och vi ser heller inte de händer som är utsträckta för att hjälpa oss till ett friskare liv.

Något vad jag skulle kalla vår inre styrka och kraft, tar till sist tag om livet, innan det tar tag om oss helt och fullt. Vi kommer på att vi vill leva. Med en gemensam samvaro börjar vi striden  mot våra mentala spöken. Vi tar stöd från varandra, blandar vardagstankar med stora tankar och släpper ut vår fulla ångest. Vi gråter och skattar, ler igenkännande och tänker" trodde det bara var jag som bar på de där tankarna" och långsamt börjar vi vandra på vägen mot en lycklig själ.


Kraften jag möter på AA öppna möten ger mig enorm styrka, kärlek och medkänsla. Att se utanför sig själv samtidigt som att våga blotta sitt eget skinn är en av de vägar som finns ur vårt mentala fängelse. Jag möter kvinnor som berättar om fruktansvärda trauman och det ger ett medmänskligt kärleksfullt perspektiv.  Jag får också prata, hur mycket eller hur lite jag vill och det händer att jag gråter, dels av egen smärta men också för andras.

Jag är inte alkoholist och har heller aldrig varit, men jag är en människa av kött och blod. En människa med tankar och känslor som flyter igenom min vardag, en människa med problem som alla andra. Och jag vill dela, jag vill se världen ur flera perspektiv än det som händer i min lilla värld.  Jag vill känna igen mina spöken i andra och jag vill torka någon annans tårar. Jag vill lätta på min ryggsäck och hjälpa plocka ur stenar ur någon annans, jag vill blanda min kraft med dessa unika överlevare för att få kraft tillbaka. Det är några av tusen anledningar till varför jag vill delta i på AA´s möten. Och jag har inte missat ett enda möte sedan första gången i april våren 2011.

Om jag fick önska något här i livet, skulle jag önska att du letade på en AA grupp och deltog i ett öppet möte. Trots att du inte är alkoholist. För kom ihåg nu när tankarna börjar vandra iväg med dig:  

att ingen annan kan döma dig, mer än du själv

(för visst tänkte du kanske , det är inget för mig, jag är inte alkoholist..)

(Eller kanske dömde du och tänkte: jag vill inte sitta på möten och blotta mig med massa missbrukare) 

Jag vill här påminna dig om att det du kallar samhällets bottenskikt, kunde ha varit du. Och vem säger att de som tagit till ett missbruk föra att döva sin relation till sig själva, är mindre värd än vad du är? 

Jag bara undrar, om det är en sådan värld du vill leva i där vi ger oss 

rätten att döma andra. 

Öppna dina ögon och se din medmänniska, vi bor alla under samma himmel 


Till AA´s hemsida 

Diagnos: Misstänkt stressfraktur - 5 månader senare ...

Det här är en av de resor jag finner mest prövande i livet, när jag lägger min tid i andra människors händer. Skadan kan jag ta mig igenom, är hårdhudad när det kommer till rehabiliterings situationer, men när människor börjar laborera med min tid gråter mitt hjärta.

Att jaga sjukvården: Först en diagnos, 3 veckor efter skadan, som jag inte var nöjd med. Han ber mig avvakta i 6 veckor och ta det lugnt. 4 veckor senare kontaktade jag idrottsspecialisten för ett nytt besök då jag inte förbättrats. Väntetid 2 veckor. Han går bet och remitterar mig till en ortoped. 7 veckors väntetid.. Jag mailar och ringer, vilket påskyndar ...

Möte med ortopeden ( läs tisdag) och han remitterar till röntgen då han som jag, misstänker stressfraktur. 6-7 veckors väntetid och jag bryter ihop. Mycket. Dagen efter ringer jag runt till sjukhusen i länet för att sätta upp mig på återbuds tider. Ödet eller tur, men igår (torsdag) ringer Karlskoga lasarett och meddelar jag får komma samma dag. Glädjerus. Nu väntar ca 2 veckor innan samtalet från ortopeden sjunger i mobilen. Håll ut. 

Jag tänker på dom som inte orkar stå på, jaga och ringa runt. Som är i klorna på sjukvårdens väntetider. 

Eller som min "pedagogiska" ortoped sa: Du har ju inte gått så länge med det här! Jag spände ögonen i honom och svarade: För dig är kanske fem månader inte så länge, men för mig är det en hel evighet. 

Tar med mig den här tidsresan och lär mig av den

Bortom all ytlighet finns en annan värld. Något mycket större och vackrare.

När andra människor pratar om andra, utan att ha några som helst aning om hur de själva agerar, vill jag inte längre vara med. När människor vänder ryggen mot andra, pga av att de i deras ögon är misslyckade eller annorlunda, vill jag skrika. Vem bestämmer vad som är rätt? Vem bestämmer vem som är lagom? Varför anses en människa vara sämre än någon annan för att den inte har bostad eller kan ta hand om sig själv?
Jag har fått förmånen att som gäst kliva in en helt annan värld för ett tag. En värld full med kännande människor , människor som lever bortom ytligheten. Dessa personer, har haft ett helvete utan dess like, mer än vad många av oss någonsin skulle klara av att hantera. Personer som i andras ögon är mindre värda, som är placerade i ett för alltid dömande fack. Jag vill inte vara en del av den juryn, jag vill lära mig att se alla människor, vill berika mig själv och dom, blanda våra erfarenheter. Jag vill skratta och gråta tillsammans med dessa människor, vill dela och förstå varför deras liv slank in på vägen som var mycket brantare än många andras..

Dessa unika människor är vad många skulle säga samhällets bottenskikt. För mig är de överlevarna, de modiga, som vågar stå för vem dom är och hur deras helvete till liv har sett ut. Det är dom som som vågar leva i verkligheten, tillsammans här och nu med andra. Vi pratar om livet, om allt det som inte är yta och som för mig är mycket vackrare och sannare. Vi pratar om smärta och missär men vi pratar mer om tacksamhet och lyckan över att få leva. Jag möter dessa underbara människor för att se världen ur ett bredare perspektiv, ur en verklighet som ser annorlunda ut än min. För bortom all ytlighet som jag möts av i vardagen och som ibland blir så påträngande att jag vill vända ut och in på mig själv, finns en annan värld, som är ärlig, berikande och växande. Den världen, skulle jag vilja att alla fick vara gäst i för en stund.

Du kan göra skillnad!

P3 anordnar hela veckan dygnet runt fram t om söndag, Musikhjälpen. Insamlingen går till att motverka handeln med barn. Det är oerhört viktigt att vakna upp ur julhetsen för att ge sitt bidrag. Ni kan skänka från 50 kronor och uppåt genom ett enkelt sms. Här kan ni läsa om Musikhjälpen och om hur ni går till väga, kan ni läsa här.

Kanske tänker ni att ni inte har råd, men då skulle jag vilja vända på era tankar och be er spara in några kronor på ett par julklappar så är snart bidraget i rätta händer. Eller avstå från något ni tror att "ni måste ha" på julbordet. Ni behöver inte den lyxen, men barnen behöver er hjälp! Kanske tänker ni att era pengar inte gör någon skillnad men det är precis såna tankar som inte bidrar till någon förändring. Dessa barn lever i ett helvete vi aldrig någonsin kan föreställa oss, men genom att skänka pengar ökar vi möjligheterna till att rädda barnen från sexuella övergrepp och slaveri.

Som bonus får ni önska en låt vilket jag gjort tre gånger. Och vilken artist?
Jo, den här så klart!

H&M i blåsväder

Jag har tidigare tagit upp ämnet om ett osund kroppsideal. I mitt inlägg Förvrängt kroppsideal samt Hett diskussionsämne om kroppsideal berättar jag om hur jag under en shoppingtur och en beställning via internet möts av storlekar som är helt galna. Nu är julreklamen i full fart och ett av de bolag som hamnat i blåsväder är H&M. Modellerna har alla ett BMI under 16 vilket är en kraftig undervikt.

Jag handlar en del av mina kläder på H&M, stilen passar mig och jag kan enkelt beställa på nätet när jag inte hinner shoppa i affärer. Tyvärr får detta mig att tänka till på om jag vill fortsätta ge mina pengar till en kedja som för som här typen av reklam. Jag är strängt emot marknadsföring med underviktiga modeller, de signaler som sänds ut till kvinnor är långt ifrån sunda och skapar ett ideal som bidrar till olika former av ätstörningar som kan i värsta fall ha en dödlig utgång. Jag blir väldigt illa berörd och  funderar på vad man kan göra för att förhindra den här typen av reklam. Att en anmälan görs tycker jag är fantastiskt, det bevisar att det finns människor som agerar i handling och inte bara i tomma ord. Att blogga är också en slags kamp mot det förvrängda kroppsidealet och det är precis det vi nu gör för att ni läsare ska få en inblick i vad som pågår i modesamhället.

En av flera bloggare som uppmärksammat problemet är Karin på Fitness och Hälsa genom att publicera artikeln och reklamen som visades i Aftonbladet här om dagen. Hon skriver också sin syn på den hets som just nu pågår. Läs artikeln och se bilden på de underviktiga kvinnorna här. Fundera sen på vad DU tycker och kan göra för att påverka!

Någon som vet?

Väl uppe i luften är det inte så mycket mer man kan göra. Bara sitta och titta ut genom fönstren och försöka hitta något vackert att vila ögonen på, inte en så enkel sysselsättning om man är flygrädd. Man får dock chansen att se världen från ett nytt synvinkel och det är ju egentligen lockande nog. Molnen tonar upp sig likt stora härliga bomullstussar i olika dess former och tror inte jag är ensam om att någon gång fantiserat över hur det skulle vara att ligga och vila med benen i kors på ett stort moln. Väl uppe i drömmarnas land med kinden vilande mot Håkans axel och hans hand i min, somnade jag. Helt obegripligt med den spänning som fanns i kroppen. När jag efter en stund vaknade sov mina båda ben och då funderade jag genast på vad som egentligen händer när en kroppsdel somnar. Någon som vet?

Hett diskssutionsämne om kroppsideal

Gårdagens inlägg om förvrängt kroppsideal skapade många läsare och en del åsikter. Detta kan vara ett känsligt ämne där man lätt delar upp storlekar i fack om vad som är rätt och fel och det är inte syftet. Det jag vill med är ett sånt här inlägg är att lyfta problemet med för små ideal upp till ytan. Media kontra samhället har ett stort ansvar ut till kund där man måste tänka efter vad det är för bild man vill ge till kvinnor. 

Anledningen till min starka reaktion är att i de flesta fall handlar jag på barnavdelningarna stl 152-158 cl. När jag då går in i en dambutik är oftast  XS i byxor för stora. Gårdagens shoppingrunda sa mig något helt annat när jag knappt fick på mig leggings i XS, de satt så tajt vid över HELA benen att jag med största sannolikhet efter en stund hade fått märken efter sömmarna. Om problemet varit att jag inte fått de över min rumpa hade jag accepterat det hela, men nu var hela byxan för liten. Då har man enligt mig misslyckats att göra en storleksguide som är verklighetsförankrad.

I våras beställde jag ett par träningsbyxor via internet stl XS. När jag skulle prova dom fick jag inte ens dom över låren. Jag hoppades de var felsydda, klev därför in i samma kedja för att leta på byxan. Tyvärr var de lika små. Jag skickade tillbaka varan och skrev ett brev till leverantören där jag ställde frågan: Är det så här ni vill att en kvinna i stl XS ska se ut? Jag fick aldrig något svar.

Förvrängt kroppsideal

Blir förbannad och ledsen! Efter en god lunch med Håkan, tog jag en stunds strosade in i den ena affären efter den andra. I en av våra stora butikskedjor som främst riktar sig till tonårstjejer och upp till ca 25 år samlade jag på mig en hög kläder för att prova. Tillägger det absolut även finns en mognare grupp köpare (som mig själv) men påstår med säkerhet att de stora pengarna i betydligt yngre ålder.

Väl i provhytten med 3 par leggings, en kort kjol i stickat och ett par tröjor började kampen. Tröjorna var helt ok, faktiskt modellen större eftersom det är så modet ser ut just nu, men sen kom chocken. På med leggings i storlek XS och det var med nöd och näppe jag klarade det. De satt som korvskinn över vader, lår och rumpa. Kjolen fick jag knappt över höfterna, hade det inte varit för det otroligt töjbara garnet hade det aldrig gått. Jag anser mig verkligen inte som stor, köper byxor på barnavdelningarna i stl 150-158 cl, har inga stora lår eller breda höfter. Lite rumpa finns tack och lov, men den är ju inte direkt en stor i storlek.  

Vad sänder det här ut för signaler till tjejer? Det är helt galet, är inte konstigt att livfarliga sjukdomar som anorexi blir allt vanligare när butikerna ger en förvrängd bild över hur ett ideal av  XS ska se ut. Jag blir ledsen och känner mig hjälplös, har flera väninnor som varit eller är sjuka i anorexi eller bulimi och det är en hemsk sjukdom som faktiskt kan leda till döden. 

Så en stor rishög till Gina Tricot som borde uppgradera sina storlekar så tjejer inte behöver inbilla sig att de måste banta för att komma i en XS. Det är ett skrämmande vad som idag pumpas ut i media och butiker. Man ska komma ihåg att det är långt ifrån alla tjejer som står med självkänslan stadigt på jorden och tycker om sig själva precis som de är. Det snackas om att det är insidan som räknas men samhället ger bilden av ytlighet och ett ständigt strävande efter ett ideal som inte är hälsosamt. Så i slutändan är min personliga åsikt, att allt handlar om pengar, att sälja till priset av unga tjejers liv. 

     Om jag inte är en XS, hur ska man se ut då, undrar jag?

MItt nya löfte

Ibland kommer en sk "wake up call" för stanna upp i den fartfyllda tillvaron. Igår kväll var en sådan stund av flera anledningar. Jag har reflekterat över saker under veckan som gått, om vad jag vill förändra och framförallt hur jag kan förändra de saker som inte fungerar i mitt liv.

Jag har en usel egenskap, jag vill trycka ihop tiden så mycket som bara går. Helst ska det gå en minut på tio minuter. Är en tidsoptimist uti fingerspetsarna och jag har så höga ambitioner att vilja göra så mycket. Hela hela hela tiden. Man kan säga att jag är den totala motsatsen till en soffliggare. Faktum är att jag väldigt, väldigt sällan ensam ligger i en soffa och tar det lugnt vilket jag verkligen borde lära mig att göra.

Tillbaka till mitt löfte som jag lovade mig själv igår:  

Att sluta kapa tiden och därmed vara ute i god tid till mina uppdrag. Ta bort "jag hinner saker" om klockan tickar på för fort. Bädda in tankevågor i vardagen som " det jag inte hinner idag kan jag göra imorgon". Våga vara lite mer "soffliggare". Bryta det vanemönster som inte är bra för mig.

Gör nu en lista på förändringar som kan hjälpa mig i livet i stället för stjälpa och den kommer jag att återkomma till. Kommer även göra en lista på de upptäckter som jag gör i situationer där stress blandas in, Detta är inte enbart för mig själv utan även för er. Kanske bygger ni stressade situationer, utan att ni vet om det? En medvetenhet i hur vi lever är steg ett i denna förändring.

Så, jag började min lördag med att ställa klockan tjugo minuter tidigare. Har haft andan i halsen varje morgon denna veckan, vilket bara startar dagen med stress. Och vilken usel start på dagen är inte det?

Ha en fin dag allesammans. Själv har jag gjort min första förändring. Att gå tio minuter tidigare till skolan idag.

Det latinska språket

Har under veckan som gått försökt studera in skelett och muskelgrupper på latin inför min kommande utbildning på SAFE. För att försöka förstå varför man lär ut på latin, forskade jag på ämnet och inser återigen att min blogg bättrar på min allmänbildning genom den fantastiska sidan Wikipedia.

Latin är det språk som talades och var skriftspråk i det romerska riket. Under medeltiden och långt fram i nyare tid var latin det dominerande skriftspråket i Europa. Klassiskt latin dog tyvärr ut redan efter romarrikets fall men fortsatte att användas som vetenskapens internationella skriftspråk, vilket vi alla känner till genom namn på tex djur och växter. Språket används också som namn på sjukdomar och inom anatomin. Klassiskt latin är nu ett utdött språk, trots att människor studerar det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.

När man ska läsa om saker man inte förstår en bokstav av, har jag upptäckt att om man tar reda på källan till det obegripliga blir det både mer intressant och förståeligt. Återkommer med mer latinska inlägg då språket fångade mitt intresse.

Nytt reformförslag från sexualbrottsutredningen

Idag presenteras det ett förslag om hårdare straff där man föreslår flera förändringar i sexualbrottslagstiftningen. Ämnet berör mig oerhört mycket och jag tänker ofta på vad vi "vanliga människor utan inflytande på lagstifningen" kan göra för att påverka frågor vi tycker är viktiga. Att skriva om det i min blogg är ett sätt för mig att nå ut till andra människor och förhoppningsvis skapar det debatt hemma runt köksbordet. Många med mig känner en stor hjälplöshet över det sexuella våldet som pågår runt om i världen, ett problem vi måste våga prata mer öppet om.

Människohandel är idag världens tredje största organiserade brottslighet, efter narkotika och vapen. Trafficking är till den största delen inriktad mot sexuella ändamål men det förekommer även människor som tvingas arbetade under hot och misshandel. Det är ett världsomfattande växande hot som måste bekämpas hårdare. Här har EU en hel del att arbeta med då straffnivåerna för olika sexuella brott ligger alldeles för långt ifrån varandra i EU-länderna vilket brottsutövarna kan dra nytta av. Strafflängden för ett och samma brott kan skilja upp till 20 år beroende på vilket land man döms i.

Personligen tycker jag att Sveriges straffnivå på våld och övergrepp är rena rama skämtet och här har lagstiftningen en hel del att arbeta med. Nedan delger jag det förslag som överlämnades idag till Beatrice Ask. Jag hoppas nu med detta på en hårdare lagstiftning.

Enligt citat löd förslagen på följande vis: 

-våldtäktsbestämmelsen utvidgas så att fler fall av sexuella utnyttjanden blir att bedöma som våldtäkt
-ett helt nytt och samtyckesbaserat brott - sexuellt övergrepp - införs
-tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn utvidgas
-straffskalorna för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn skärps, samt att bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas.

Mer om förslaget kan ni läsa om här

Örebro stad 2010: 5000 meter löpning med sällskap

Startade träningsveckan med en 5 kilometers runda, Håkan var tryggt med som sällskap på cykel. Tyvärr är läget fortfarande skakat i Örebro efter de våldtäkter som varit under året vilket gör att jag inte kommer att löpa ensam efter mörkrets inbrott något mer. Det räcker gott med att promenera till bilen tidigt på morgonen, kan säga jag ser mig över axeln ett flertal gånger. Överfallsalarmet är med så fort jag går utanför dörren och många av mina väninnor gör likadant. Bara det faktum att larmen sålde slut i hela stan helgen efter två överfall för ett par veckor sedan, säger en hel del om den rädsla som nu byggts upp bland kvinnor i Örebro.

Ikväll kände mig fräsch och pigg i benen vilket gjorde jag löpte lite för optimistiskt mellan 2-4000 meter. Sista 500 meterna blev lite tunga så jag orkade aldrig med någon riktig spurt. Summan är ändå en nöjd och glad Malin med en lite mer frusen Håkan som troget trampade med på cykeln med endast 4 grader i den friska höstluften. Tack hjärtat, för du ställer upp så för mig och min träning!

Sluttid: 24:21

Stresspåslag-ditt egna ansvar

Jag lämnar min debatt om våldet i samhället för en stund och väljer istället att skriva mitt första inlägg om stress och hur det kan påverka kroppen tillsammans med träning. Jag besökte min kiropraktor Johan idag för min påbörjade tennisarmbåge och hoppades att han skulle kunna hjälpa mig besvara de frågor jag hade om att jag känt mig sliten de sista veckorna. Träningsvärk på löpande band och inte tillräckligt pigga muskler till nästa pass trots extra vila, gav mig misstanke att  jag ej gett min kropp den återhämtning som den behöver. Jag är mycket noga med både kost, sömn och vila mellan de olika muskelgrupperna, men ändå har något varit galet. Det är egentligen bara löpningen som har gått som en dans.

Vi kom fram till att olika faktorer i livet har gjort att jag haft mycket runt omkring mig och jag har också fått konfrontera en del tuffa konflikter. Sånt tar energi. Summan av det har blivit ett stresspåslag som tillfälligt har satt sig i musklerna, vilket också kroppen har signalerat till mig. Under behandlingen idag, konstaterade Johan det faktum att jag måste vara noga med återhämtningen. Undvik stress, var hans råd. Låter så enkelt, tänkte jag, men också samtidigt, behöver kanske inte vara så svårt? Vad kan jag förändra i mina vanor för att lugna tempot? Kan jag avstå från något jag tror att jag bara måste göra? Har jag energikrävande frågetecken jag borde ta tag i?  


Så jag skred till verket redan denna kväll. Ingen ide att skjuta på förändringarna. Har nu sett över mina frågetecken tillsammans med min underbara och förstående sambo Håkan och vi tittar nu på att bygga en lugnare tillvaro. Stress i musklerna hämmar mig i träningen och skapar oro i kroppen. Jag påminner mig i detta om att den som har det största ansvaret att ta hand om mig på rätt sätt, är jag själv. Min kropp-mitt ansvar.

           Stort tack till min kiropraktor Johan på Ryggcenter som hjälper mig & hålla kroppen frisk.
                                   

"ANTI TRAFFICKING DAY" IDAG.

Jag vill att ni stannar upp en stund och läser detta. Eller framförallt lyssnar. I fredags gick programmet Brunchrapporten på P3 och en dokumentär hade gjorts om den fruktansvärda människohandel som förekommer dagligen över hela världen. Reportern åker till Köpenhamn för att besöka de som utsatts för Trafficking. Hon berättar en makaber historia om en flicka som vid 8 års ålder blir tillfångatagen av tre poliser, inlåst i flera veckor och våldtagen om och om igen. När hon spricker hämtar de en läkare som syr ihop henne, så att de kan fortsätta tortyren. 

En flicka förlorade sin mamma och pappan blir ensam kvar med sin dotter, vilket innebär han kastar ut henne. Eller rättare sagt säljer sin dotter. Efter en tid träffar hon en man som lovar att ge henne ett nytt hem i Sverige med utbildning och trygghet. Hon litar på honom. Resten av den tragiska historien får ni lyssna på via min länk. 

Jag vill att ni stannar upp i er vardag, tar ca 30 minuter och lyssnar på programmet. Det är anti trafficking day idag. Tänk på dom som har förlorat sina liv som sexslavar. Själv ville jag bara sätta mig i bilen och hämta hem flickorna från Köpenhamn.

Lyssna här.  Det börjar ca 16 minuter in och pågår i en halvtimme.

Lagstifta om DNA för att bekämpa våldtäkterna

Det här gör mig verkligen förbannad. Under en diskussion igår började vi samtala om DNA och dess viktiga betydelse i alla de våldtäkter som nu verkar sprida sig som en epidemi i Örebro stad. Kvinnor stannar inne om kvällen, de vågar inte leva sitt liv pga det våldsklimat som nu härjar. Vart man än kommer pratas det om den kränkning som upplevs genom att vi kvinnor hotas och varnas dagligen pga de våldtäktsmän som sprider skräck i samhället.

Jag och min sambo var rörande överens om att ett allomfattande DNA register ska byggas upp. Att hela befolkningen ska hjälpa till att bekämpa våldet genom att bidra med med sitt DNA, att registret inte enbart ska innehålla de som finns med i brottsregistret. Det pratas om att vi lever i ett demokratiskt samhälle och att ett sånt förslag skulle vara ett hot mot den personliga integriteten. Då undrar jag, vad är det då som vi tvingas till just nu? Att varnas via nyheterna på radion, att vi ska undvika att vistas utomhus efter det blivit mörkt? Eller att tvingas ta bilen till och från våra ärenden pga den trygghet vi trodde vi hade i ett land som Sverige som är totalt bortblåst? Vi törs inte släppa ut våra barn ensamma att leka eller låta våra ungdomar ta sig hem ensamma från sina aktiviteter? För att inte tala om det frihetsberövande en kvinna utsätts för vid en våldtäkt? Listan kan göras oerhört lång på hur vi just i detta nu kränks i vår integritet.

Ett allmänt DNA register skulle vara till stor hjälp i alla typer av brott. En möjlighet att identifiera, att binda en skyldige vid brott eller också att fria en misstänkt. Självklart måste det skapas hårda administrativa rutiner så att man inte kopplar fel individ ihop med ett DNA-prov, vilket faktiskt tyvärr har hänt när rutiner har brustit i exempelvis USA och Storbritannien. Det diskuteras även vad vi ska göra med de som vägrar lämna in sitt DNA-prov, men det finns ett enkelt svar på det problemet: Lagstifta. 

Det här är verkligen ett ämne som berör mig och jag känner stor frustration och ilska över att inte veta hur jag kan agera för att hjälpa till när våldet i samhället trappas upp.