Halvvättern 2013

Halvvättern är genomförd, 150 kilometer cykling i en fantastisk terräng med ett än fantastiskt team, nästan alla vi var från från Örebrocyklisterna.

Jag & min Kärlek hade ett drömmål den dagen. Sub 5. En euforisk känsla infann sig senare vid målgången när vi kapade 5 timmars gränsen med 15 minuter.

Fler än vi tog fina rekord i teamet den dagen, för det var med målmedvetenhet som vi alla hjälptes åt, peppade & stöttade varandra. Alla skulle i mål samtidigt!

Tusen tack alla cykelkamrater, tillsammans bjöd vi varandra på en resa som jag till minnet lägger med ett stort leende på läpparna.

Sträcka: 150 kilometer
Tid: 4:45
Medelhastighet: 31.2 km/tim

Jag flaggar för löptävling

Imorgon lördag, springer jag 5000 meter i Å-stadsloppet. Jag är helt frisk från min förkylning, varit igång & tränat lätt i 2 dagar och kroppen svarar bra. Behandling idag hos min kiropraktor släppte massa spänningar i ryggen och en stram höftböjare har fått slappna av. Löpningen har tyvärr inte stämt så bra i tekniken de senaste 3 veckorna så när loppet är över kommer ett helt nytt träningsupplägg ta över. 

Imorgon väntar en lite klurig bana, det är många raka långsträckor på asfalt och sista kilometern går svagt uppför, det gäller att löpa smart. Härligt nog avslutas loppet inne på en stadion, vilket bädda för lite krafter till en spurt!! Som alltid får jag nerver oavsett hur litet eller hur stort loppet är,  jag är en så enorm tävlingsmänniska och när jag står där på linjen löper femtontusen fjärilar amok i magen. De brukar dock ge sig av efter första kilometern. 

Mitt mål är att göra det absolut bästa efter de förutsättningar jag har. Lyckas jag med det, kommer jag att vara mer än lycklig! 

Blodomloppet 2012 - en utmaning utan dess like

Vem trodde det här när jag började rehab-springa i Maj månad? Med ett pass i veckan har det så fortsatt med en start på 6:30 tempo. Har arbetat mig långsamt ner till ca 4:55/min på 5000 meter och benet håller!

Återstod att ta ett beslut: Vara med och springa för att jag kan och inte för att jag ska springa så himla fort. Det blir en utmaning utan dess like när jag står där på startlinjen till Blodomloppet den 30 Augusti, för jag är en tävlingsmänniska. Jag kommer inte att slå något personbästa och jag kommer inte springa så fort som jag tidigare önskat, utan jag har en helt ny, spännande anledning till varför jag deltar: 

För att jag kan, för att jag vill och för att jag älskar att springa! 

37:e plats av 374 starter på Blodomloppet

Dags för lite ego-bost mitt i alla kluriga val, vill rensa hjärnan med ett enkelt sportresultat. Phust. Min tid på 10.000 meter som var mitt premiärlopp på distansen, räckte till en hyfsad placering i årets Blodomlopp. Till nästa år, när jag, kroppen och sinnet är inkörda på distansen, siktar vi högre. Riktigt mycket högre.

Sträcka: 10.000 meter
Tid: 48:12    
Medelhastighet: 4:49
Snittpuls: 89 % Maxpuls: 96 %

Lite små nöjd tjej kysser medaljen inför kameran

Mitt premiärlopp på 10.000 meter - Blodomloppet

Tror aldrig en mil känts så snabb att uppleva, ordspråken "tiden går fort när man har roligt" stämmer som handsken här. För det var ett enda stort adrenalin kalas för en tävlingsmänniska som jag. De första 3000 meterna var det många som sprang om mig, sen blev det tvärtom . Jag nötte på och prickade av den ena efter den andra. Tänkte: Det är bara att mata på liksom. ..som ett litet ånglok..

Det var svårt att komma iväg i starten, trots jag stod långt fram. Tog det lugnt första 5000 meterna, har inte "känt in" mig på distansen än så ville inte gå ut för hårt i början. Dock hade jag kunnat ösa på mer, då jag sprang sista kilometern på 4:08 och det fanns mer att ge. Snittpulsen låg även lite lågt för min smak och tiden är ok men långt ifrån fullständig. En erfarenhet att ta med sig till nästa lopp!  För fler blir det. Men först ska det bli massa härlig träning, det som är det absolut roligaste med att ta sig till ett mål.

Sträcka: 10.000 meter
Tid: 48:12    
Medelhastighet: 4:49
Snittpuls: 89 % Maxpuls: 96 %

Godkänt pulssnitt på Vårruset

En fotograf hittade mig längst fram på startlinjen till Vårruset. Jag log stort när jag såg fotot, för så mer fokuserad än så här kan jag nog inte bli. Mitt snitt under loppet som gav nytt personbästa utomhus på 5000 meter blev helt ok. Eller ja, mer än ok.
Snittpuls: 91 % Maxpuls: 96 %
Nytt personbästa: 22:22 minuter

Vårruset, Kat DeLuna & Jag = Kärlek!

Ikväll smäller det. 5000 meters total adrenalinlycka. Jag ska njuta av varje sekund, även när mjölksyran sprutar ut genom öronen och illamåendet leker berg och dal bana i halsgropen, för det här är när mitt träningsliv blomstrar som mest. Publiken, musiken och alla härliga människor. Ett underbart tävlingsadrenalin bara ligger och ryker i min kropp. Snacka om att det kommer att explodera! Hållplatserna och tiderna är uppskriva på handen och jag ska nå mitt mål att landa mellan 23-24 minuter.

Min älskade sambo har gjort en låtlista som startar och slutar med min nya favoritlåt: Kat DelLuna med Dancing Tonight. Det här får mitt musikhjärta att slå tredubbla slag! Nu kör vi!

Vårruset gav nytt PB utomhus & jag är kär i att tävla.

Jag är tävlingshög, full med endorfiner som sprider lyckostjärnor i hela kroppen. Jag nådde mitt mål och en bra bit till i mitt lopp i Vårruset. Mina löparben har inte velat fungera helt sen slutet av Januari så har endast kunna sprungit 1 gång i veckan sedan dess. Det är här cyklingen kommit in i träningen som komplement vilket verkar ha gett gott resultat.
Med härligt folkvimmel, musik, massa entusiastiska löpare kändes 5000 meter som 3000. Jag gick in med inställningen att köra mitt lopp, inte bry mig om de andra framför eller bakom och de som sprang om, bara hitta mitt tempo. Första 2.5 km gick lite för fort, så fick bromsa mig för att inte slänga mig själv i mjöksyreväggen. Är väldigt glad att jag känner min kropp och att jag även hade förnuftet att hämta andan lite mitt i loppet. Sista kilometern gav jag järnet och med brännande bröstkorg och mjölksyra som började härja i kroppen tog jag mig i mål på ett nytt Personbästa utomhus. Faktum är att jag hade några sekunder till att ta vilket känns fint i träningshjärtat. Jag är bara så lycklig just nu!


1km:4:50  2km:9:02 (4:12/km) 3km:13:30 (4:28/km)  4km:18:20 (4:50/km) 5km: 22:22 (4:02/km)

Mitt resultat : 22:22 minuter på 5000 meter

Tack älskling; för dina hejjar rop under loppet!

Inga framgångar utan dig!

Påtagliga tävlingsnerver

Vad är SM i bänkpress mot Vårruset inför tusentals åskådare och debut i ett cykellopp två dagar senare? Är väl antagligen min orutin som spökar, har inte sprungit ett lopp på över 15 år och tävla i cykling har aldrig funnits på världskartan. Tävla i bänkpress sitter ju som handsken numera.
Tröstar mig med när fjärilarna har kalas i magen, att min tävlingsmänniska kommer att sopa banan med all nervositet när det väl gäller. På torsdag putsar vi löparskorna och på lördag pumpar vi cykelhjulen. Då är asfalten min i alla dess former.

Från SM till bänkvila

Efter gårdagens SM är motivationen på topp inför den rehabiliteringsfas som nu väntar i några veckor framåt. Den största vinsten var dock inte medaljen, utan att kunna genomföra tävlingen trots skada. Mitt sista godkända lyft var 5 kilo från mitt personbästa, kanske inget strålande resultat, men vi bestämde oss tidigt i veckan för att sänka viktnivån för att inte förvärra de problem som upptäckts. Det kändes också tydligt i mitt sista lyft på 50 kilo, där jag inte orkade få upp stången hela vägen, att muskelstyrkan är kraftigt nedsatt. På träning med friska muskler gör jag en trea på 50 kilo för att ge er ett perspektiv.

Snart blir det träff med min kiropraktor Johan där vi ska gå igenom de svagheter som finns i min kropp. Vi ska öka rörligheten och jobba på de stabiliseringsmuskler som behövs för att kunna fortsätta bänka utan att kroppen ska ta skada. Det ska bli ett intressant arbete och jag kommer att få förmånen att lära mig ännu mer om träning, anatomi och hälsa. Det blir fokus på funktion och kondition så all tung träning läggs nu åt sidan. Vägen till en stark och frisk kropp livet ut fortsätter med nya utmaningar!

Min stundande SM-form

Imorgon är det dags för mitt första SM i bänkpress. Veckan som gått har varit lugn med ett lätt bänkpass i måndags följt av tre konditionspass kombinerat med rörelseträning för hela kroppen. Med anledning av mina överansträngda muskelfästen ( mellan biceps och bröstmuskeln) kommer det inte att försökas på något personbästa som var målet. Jag åker för att skaffa mig erfarenhet och för att genomföra ett av mina stora mål år 2010.

För ett år sedan kunde jag inte ens lyfta stången pga av min axelskada och det tog mig nästan 9 månader av målinriktad rehabträning innan jag var uppe på de vikter som jag avslutade med strax innan skadan. Siktet var hela tiden inställt på att klara kvalgränsen på 50 kilo för att kunna gå till SM. Nu är jag äntligen här, dock inte med krya fästen, men istället för att ge upp, sänker vi vikterna rejält för att inte fresta på kroppen. Det kommer så klart en tävlingssäsong år 2011 och det gäller att tänka klart redan nu så inte skadan på fästet förvärras.

Med mig har jag min allra bästa sambo Håkan som är mitt stora stöd och som även kommer agera coach under hela tävlingen. Det känns oerhört tryggt och värdefullt för mig att ha honom vid min sida. Imorgon ska jag njuta av varje sekund, klappa mig själv på axeln så ofta jag kan att jag tog mig så här långt och jag tänker absolut göra mitt bästa under förståndiga förutsättningar. Så nu kör vi! 

Teknikmiss på dagens DM i bänkpress

Ibland går det verkligen inte som man tänkt sig. Jag var nervös idag, kanske för att jag missat några bänkpass i träningen, vilket gjorde att jag inte kände mig tillräckligt förberedd teknikmässigt. Första lyftet på 45 kg gick klockrent, likaså mitt andra på 50 kilo. Förutom att rumpan lyfte en tumme från bänken vilket gav mig 2-1 ifrån domaren, dvs inte godkänt lyft. Mitt tredje och sista försök missar jag helt på tekniken, får inte med mig styrkan från baksidan av kroppen och vidare upp i stången. Det gav mig 3-0 från domaren. Underkänt.

Efteråt stänger jag in mig en lång stund på toaletten och låter stora tårar droppa rakt ner på golvet. Jag känner frustrationen passera genom varenda liten cell i min kropp och till en början rusar tankarna bara runt i skallen. Jag bara är i det som gör ont ett tag, men äntligen så klarnar sinnet och tillslut reser jag mig upp, tittar jag mig i spegel och tänker: Bra M-C, du behöver misslyckas ibland för att förstå du inte är Stålkvinnan. Nu tar du med dig den här erfarenheten och börjar om med ny energi. Det är det här som kallas livet.

Jag är lite överraskad över hur lätt det gick att släppa de negativa känslorna och gå ner till folksamling och säga med stadig röst att jag inte var nöjd. Men också med ett stort leende på läpparna säga att jag längtar till nästa träningspass.

Testa nytt upplägg inför tävling?

Fick en ide förra veckan inför min bänktävling på lördag. Det är inte någon stor tävling eftersom jag redan kvalat till SM. Jag ska öva på rutinen och målet är att få godkända och bra lyft. Hade inte utsatt mig för detta annorlunda upplägg om det varit en viktig kvaltävling.

Så dagen före brukar jag normalt köra en löprunda. Till saken hör att när vi är ute och dansar på club (ni kan läsa om äventyret här), är jag oftast "helt hög på endorfiner" i upp till 24-36 timmar efteråt. Jag hamnar i något slags rus där jag får ett enormt energipåslag. Ni vet, en sådan där feeling att man kan klara precis vad som helst.

Så jag tänkte försöka ta med mig den känslan från fredagen in i lördagen och ner i bänkpressen. Det blir visserligen en sen natt, sömnen blir förskjuten vilket inte är optimalt, men eftersom min start inte går förens lunch och jag får mina sömntimmar ändå, skulle ett sånt här upplägg faktiskt fungera.

Galet? Ja kanske, men jag det är väl just det jag är ibland.

Klar för SM i bänkpress!

Vilken revansch! 44.9 kilo pressade 50 kilo upp i bänken och kvalgränsen är fixad. Var tufft nervös och lite överladdad efter att inte ha tränat fullt denna veckan pga känningar i axel. Sekunderna innan första lyftet på 45 kilo noterar jag hur kroppen reagerar. Fötterna vill inte vara stilla utan steppar runt i någon slags duracell dans. Jag strör på talk om och om igen. Vill inte bli störd utan väljer att flyta i min bubbla full med fokus. Bara längtar efter min tur. Det som slår mig mest hela morgonen igenom är vilken tävlingsmänniska jag är. Älskar adrenalinet, vimlet och prestationskraven.  

Nu ska jag träna hela hösten i lugn och ro med fullt fokus på Svenska Mästerskapen som går i slutet av November. Följ mig. I träning och tanke.

Mitt lyft på 50 kilo!

SM-kval i bänkpress. Start om tre timmar.

Inte annat än att jag vaknat några gånger inatt. Drömt konstiga drömmar om tävlingar, saker man glömt och dräkter som visat sig vara förstora. Har en massa bubbel i magen och fingrarna envisas med att ha lätta skakningar. Var många år sedan jag hade sånt här tävlingsadrenalin. Jag är superladdad, nervös och förväntansfull. Vill bara komma igång och lyfta.

Malin-Charlotta

Den perfekta uppladdningen!

Vad jag har väntat på den kommande morgondagen. Äntligen dags för min första bänkpresstävling sedan skadan i November 2009. Har haft siktet skarpt inställt på SM hela året och nu är det dags för mitt första försök till mitt mål. 50 kg i godkänt lyft är det som gäller för oss som tävlar i 48 kilos klassen. Överkroppen har fått vila från styrketräning i tre dagar och nu avslutas veckans uppladdning med ett härligt  löppass på 5 km för att blåsa ur lite överskottsenergi. Ville trycka till med ett personbästa för att få endorfinkicken till morgondagen och PB med 1:03 min och en sluttid på 25:45 känns mer än nöjsamt i kropp och själ.

Reflekterar över att under vägen fram till tävling finns en massa intressanta saker att upptäcka och erövra. Och nu när jag endast har 15 timmar till start längtar jag redan efter nästa mål. Och ännu mera efter vägen dit.