Soluppgång vid Atlanten

Klockan ca 06:40 en semestermorgon på Kap Verde. Bilden får fortsätta tala för sig själv av det som upplevs just nu..

Time for Holliday

På väg till Carpe Verde med Kärleken. 8 dagar fullkomlig vila & semester väntar.

Sköt om er alla. Livet är Nu!

En helg i Skärgården gav tid till eftertanke och förändring

Fredag eftermiddag och min kära sambo överraskar mig med att be mig packa för en tredagars semester. Åh min fantastiska man, bäst på planeten är vad han är.

Muskö och sommarstuga i avskildhet med öppen spis och regnsmatter. Tysthet, kärlek och stillhet. Stockholms lördagsvimmel och lunch på Bianchicafet. Lyx. En planerad hemlig upplevelse gav en hissnande tur på Segway's runt Kastellholmen. Rädsla, mod och lycka. Tre rätters middag hos goda vänner på Värmdö med blicken på stjärnklar himmel och kroppen värmande i ett bubblande utomhus spa. Givande intryck i mötet med människan och rymdens tidlöshet. Överväldigande.  Morgondopp i Östersjön och frukost med utsikt över skärgården. Rädsla som övergick i värmande kyla tillsammans med naturen. En tur på Museet Livrustkammaren och vaktavlösning på Borggården. Fotograferade nyfikna turister, musikkår och svensk historia till minnet. Gröna lund och karuseller. Rädsla, panik, mod, skratt och kärlek.

Min helg gav mig mer än ett underbart paket av upplevelser tillsammans med min Stora Kärlek. Med mig hade jag mina tankar att vad jag än mötte, oavsett om det var gott eller ont, skulle jag göra mitt bästa. Jag mötte min rädsla för vatten genom att bada i havet. Jag åkte berg och dal bana fast jag var livrädd. Jag gav kärlek och respekt till mig själv genom att stå för mina åsikter i konversationer och jag åkte Segway trots jag var likblek och livrädd till en början. Jag vandrade runt hand i hand med min kärlek och tittade på människorna omkring mig och kände respekt för livet och mina medmänniskor.  Jag funderade på ett vilande sätt vad jag ville verkligen ha i mitt liv. Jag växte. Välkomnar förändringar i min tillvaro efter denna resa, positiva förändringar  som gör att jag tänker fortsätta ge mig själv det bästa. För det i sin tur kommer ge mina medmänniskor en bättre tillvaro. 

Hinderbana a lá Paris

Väldigt skönt efter fyra dagars träningsvila och tre timmars middag under lördag kvällen, att få ta en lång löptur på den fina hinderbanan.

Vi joggade fram de dryga 8 kilometerna i ett lugnt tempo och stannade på de olika stationerna för att köra lite allmän styrketräning. Balansgång, armhävningar, chins och armgång var några roligheter under turen. Vi hade väldigt kul med mycket skratt och hejjarop.

En storslagen natur med mycket gamla slott tonade upp sig på rad, det ena vackrare än det andra.

 Vi avslutade passet med tuff trappträning och Håkans vinnarinstinkt tittade tydligt fram...

Fransk varmrätt: Fisk i helformat

När förrätten var avklarad kom varmrätten som inte såg så aptitlig ut ....

...men kan tala om det var underbart gott. Fisken som kan liknas med havsabborre var så mör. Man fick se upp med benen bara....

Jag vågade mig på fransk matkultur!

Trodde aldrig jag skulle äta gårdagens delikatesser. Men man är ju inte i Paris så ofta och är det någonstans man ska pröva nyheter, så är det just här.

Vi beställde in ett helt fat med olika havsdjur. Det var bara att hugga in.

Valthornssnäcka/sniglar:  Faktiskt förvånande gott. Påminner lite om krabba till smaken.

Sjöborre: Denna taggiga märklighet fick jag tyvärr inte i mig. Men smakade iaf. Läskig konstisens med en smak av salt och alger.

Ostron : Med en riktig god champagne till fungerade det utmärkt. Utan champagne, nja....Lite överskattad delikatess. 

Frankrike i ett vackert nötskal

På dagens schema stod besök på världens mest besökta museum, Louvren. Flera tusenårig historia tillsammans med fantastiska konstverk med b la den kända målningen av Mona Lisa lockade vår kulturella sida som inte är särskilt dominant hos någon av oss. Både jag och Håkan var mest intresserade av att se de Egyptiska konstverken, vi letade länge och väl innan vi till sist hittade en mumie långt under jorden. Håkan fotade vilt medan jag kände mig lite avvaktande. Läskigt att vara så nära en mumie.

Mycket fanns att se, men så fort man skulle läsa på skylten och försöka förstå vad monumenten innehöll, så var allt på franska. Inte ett ord på engelska vilket var synd. .För övrigt är det just väldigt mycket franskt i Frankrike. Ska man handla allt från biljetter till kläder får man vara glad om de kan några få ord engelska. Frankrike i ett litet nötskal men ändå med ett mycket vackert innehåll.

Fråga mig inte vad det står..

...men vackert är det

Charmiga Paris

På vägen till marknaden passerande en liten,liten minibuss. En av de små underbara nyheter man stöter på i Frankrike. För övrigt kryllar det av bilar i storstaden som har ca 1o miljoner invånare. Ur det perspektivet känns Sverige enormt litet.

Härlig matmarknad i Paris

Tänk om vi hade en saluhall i Örebro! Underbart att promenera omkring och titta på de ena läkerheterna efter de andra. Färsk fisk, kött och grönsaker, bara att välja och vraka.

Underbar utsikt från Eiffeltornet

Finns inte mycket som slår att se världen ur en högre synvinkel. Efter tagit oss upp till andra våningen till fots vilket exakt var 668 trappsteg (tornet var stängt) så var det bara att njuta av utsikten och fota allt vad man orkade.

Eiffeltornet invigdes år 1889 och väger 10100 ton.
Varje år besöker drygt sex miljoner personer attraktionen. Den 31 december 2007 hade drygt 236 miljoner turister hunnit besöka tornet. En helt otrolig siffra.

Den 14 september i år evakuerades Eiffeltornet pga av ett anonymt bombhot men som tur var hade det lugnat sig. Turistattraktionen var hög denna fredag i November och en tanke for genom sinnet vad som kunde hänt vid en terrorattack. Man försöker att inte tänka på sådana tragedier när man är på semester, samtidigt som att jag upplever att det är när man är utomlands man är extra observant och försiktig.

Någon som vet?

Väl uppe i luften är det inte så mycket mer man kan göra. Bara sitta och titta ut genom fönstren och försöka hitta något vackert att vila ögonen på, inte en så enkel sysselsättning om man är flygrädd. Man får dock chansen att se världen från ett nytt synvinkel och det är ju egentligen lockande nog. Molnen tonar upp sig likt stora härliga bomullstussar i olika dess former och tror inte jag är ensam om att någon gång fantiserat över hur det skulle vara att ligga och vila med benen i kors på ett stort moln. Väl uppe i drömmarnas land med kinden vilande mot Håkans axel och hans hand i min, somnade jag. Helt obegripligt med den spänning som fanns i kroppen. När jag efter en stund vaknade sov mina båda ben och då funderade jag genast på vad som egentligen händer när en kroppsdel somnar. Någon som vet?

Det är jul på Arlanda.

Känns lite overkligt med julpynt. Ungefär lika overkligt som att jag snart ska flyga. Otäcka fjärilar i magen.

På väg till Arlanda

Jag gillar att åka tåg. Känns tryggt. Det är värre med att flyga, inte härligt på något vis. Men det är ju några timmar kvar och fram till dess tänker jag njuta av tågatmosfären och Håkans skratt. Han sitter nämligen och tittar på 2 1/2 men i sin IPhone under tiden som jag bloggar via mobilen. Vad vore livet utan våra tekniska prylar....?

Packåsnan åker till Paris

Jag är hopplös. Ska vara borta i fyra dagar och packar för åtta. På fotot, som är mitt första blogginlägg direkt från X10 mini pro är jag lite drygt halvvägs med klädvalen ...

Hinderbana eller Eiffeltornet?

För snart ett år sedan besökte jag och mamma min bror med fru och barn. De bor i Paris och bara någon kilometer från deras hus ligger en helt magnifik hinderbana på ca en mil. Träningskläder var med så bror och jag svepte banan som har ett tiotal olika stationer. Ringar, armhävningar, armgång för att nämna några av utmaningarna. Ett härligt sätt att träna på och jag önskar det fanns något liknade i Öret.

I November bär det av igen till Paris denna gång med sambon Håkan, och jag hoppas på samma fina väder så vi kan njuta av hinderbanan tillsammans. Så, vem bryr sig om Eiffeltornet när det finns hinderbanor.....?? Jo, den här gången gör jag faktiskt det. Kärlek och Eiffeltornet hör ju liksom ihop.

                                                          Hinderbanans slut