Övertalar du din kropp när den säger nej?

En del långa resor med rehabilitering har det blivit under åren och orsakerna är många. Okunskap i träningslära och anatomi, jakt på intensitet och prestation och även oförstånd att kroppen växer genom att vila. Men jag har också lärt mig mycket om min kropp, om skador och träning. Kunskap jag får med mig i mitt yrke och i min träning. Så för att vända på det grå molnet, så är jag tacksam.

I dagsläget är jag på rehabvägen igen för mitt underben och i väntan på att sjukvården återigen ska säga sitt, går jag på behandling hos min kiropraktor Johan. Orsaken till min skada är till 99% för kraftig muskeltillväxt, dvs musklerna har växt för fort och blivit för stora i förhållande till den kapsel muskeln hänger i. Det bidrar till smärta när muskeln blir varm, växer och sväller, det blir för trångt, enkelt förklarat. Idag  var det dags för behandling av mitt underben och jag var nervös eftersom belastningen har ökats med landsvägscyklingen. Mitt cykelhjärta kommer gråta floder om det inte få slå i takt med pedalerna.

Men det kom glada besked, benet var mycket bättre, så cyklingen fortsätter. Den lokala benträningen får dock vänta, men har den väntat i 8 månader, kan den vänta ett par månader till. Kropp och läkning står först i kön, det är slut på att försöka övertala den att ta ytterligare en genväg. Det är så lätt att överträna sig, dra på sig belastningsskador, inflammationer och mental ohälsa. Så ta en titt på ert schema och se så ni har tillräckligt med vila mellan era pass.

Det är lätt att förälska sig ännu mer 

i det vi redan älskar att göra 

Med hjälp av tankens kraft & alternativ behandling

Beslutsamt tänker jag inte elta runt mer i grytan genom det som sjukvården och deras väntetider erbjuder. För ungefär en månad sedan tröttnade jag på att stå i kö hit och dit (ect, ect) då jag är inne på månad sju nu i världen som skadad, så ringde upp min kiropraktor Johan på Ryggcenter som är mycket kompetent på idrottsskador och gav honom uppdraget att göra mig frisk i mitt underben i väntan på att utredningen ska ta fart på landstinget.

Han har hittat smärt punkter som jag inte hade en aning om fanns och behandlingen är väldigt smärtsam både fysiskt som psykiskt. När jag kommer hem är jag knappt kontaktbar och väldigt känslig för omvärlden. Tårar rinner och jag brottas med en kropp som känns fullkomligt tom. Men det viktigaste av allt är att jag känner en förbättring i benet, den första sedan det small. Jag tror på det här och det gör Johan också. Han är bara världens bästa kiropraktor som får mig att aldrig vilja ge upp.

En inre längtan att ta mig tillbaka gör att jag bestämmer mig för att behandlingen kommer att hjälpa. 

Och vi vet alla vad stark vår tankes kraft egentligen är 

Varför väljer du att låta din kropp stå i en väntkö som aldrig tar slut? Tänk på, att samtalet du lägger på framtiden kan vara din räddning i nutid.

Jag stannar upp och tänker på de noggranna planerade timmarna. Alla funderingar på vad som är bäst för mig och hur upplägget ska bli så bra som möjligt. All tid jag lägger ner på matplanering in i minsta detalj och hur minutiös jag är med sömn och återhämtning. Hur jag genom utbildning ger mig själv kunskap om träning och kost, allt för att optimera min livsstil som är präglad av det jag brinner för: Idrott.

Jag tänker på det viktigaste av allt, det som jag inte ser eller har kunskap till att förändra. Det som jag endast kan lyssna till, genom att känna min kropp. Att våga stanna upp och lyssna för att se om en främmande smärta är på besök eller om kroppen hamnat i ett ogynnsamt rörelsemönster. Tecknet på att något inte är som det ska. Att inte välja på att vänta att smärtan går över. För tänkt om det inte gör det? Tänk då om jag skadat min kropp så illa att jag måste avstå från min livsstil eller kanske bli sjuk?

Jag tänker: Gör rätt, Malin. För kroppen signalerar att något är fel.

Jag pratar om att ringa det där samtalet som många skjuter upp. Samtalet som tar hand om din kropp med hjälp av en kunnig person i det område som du väljer att ta behandling i. I mitt fall min kiropraktor. Ett enda samtal, ett litet besök och jag får svar på alla frågor istället för att gå i ovisshet och behandla min kropp som den vore det värsta påfundet på planeten. Samtalet som ger mig redskapen till att förändra. Redskapen till en friskare och helare kropp. För vem vill inte ha det? Och tänk att det är så simpelt, att det är ditt egna ansvar att inte låta din kropp stå i en väntkö som aldrig tar slut. 

TACK JOHAN PÅ RYGGCENTER I ÖREBRO

Mirakulös läkning

I motvind och medvind, det vänder snabbare än vinden själv. På återbesök hos min kiropraktor Johan idag och behandling av min olycka för en vecka sen väntade. Efter ha vridit och vänt, prövat muskelstyrkan åt alla håll, så konstaterade han att läkningen hade gått över förväntan och en ny behandling inte behövdes. Detta var dels för att skadan inte var så illa som befarat, men också för att jag har gett det 100 % chans till läkning.

Vad har jag då gjort?


*Löptränat och simmat -  de ihopdragna musklerna har fått bra syretillförsel utan belastning.
*Avstått från ALLA vardagliga lyft ( stort tack till en hjälpsam och ödmjuk sambo och ett jobb som anpassat arbetsuppgifterna)
*Undvikit stress vilket påverkar musklerna kring de omfattande områdena.(axelpartierna)
*Rehabiliterings tränat med enkla rörelser utan vikter för röra och även här tillföra syre.
*TillförT saker i vardagen jag mår bra av vilket motverkar att jag går in i en "negativt tänkande ev en depression " (-jag kommer aldrig bli bra osv). Tankens kraft är starkare än vad vi tror.
*Lyssnat på min kropp och haft full fokus på rehabiliteringen.


Det positiva beskedet innebär att jag kan smyga igång med styrketräningen mycket tidigare än väntat, med allra största tillförsikt. Kommer att få ut mycket mer ut av utbildningen som startar imorgon och jag tappar inte så mycket muskelstyrka. Det blir givetvis att starta på låga vikter och känna efter, men efter allt som varit med skador och olyckor är jag så oerhört tacksam för den lätta medvinden som nu blåser åt mitt håll!

 

Härligt sommarfoto från midsommarfirande i Muskö

Värdefull kunskap

Igår svängde jag in hos en blomsterhandlare i stan för att beställa ett arrangemang. Efter en stunds tittande valde jag en stor skål av glas på fot som fylldes med mossa och stenar i olika kulörer. Den täcktes med tre gröna växter, två sorter av Echeveria  i olika former och höjder och en murgröna som slingrade sig runt de andra blommorna. Små smala guldstrån stacks sedan ner i stenbotten och böjdes i mjuka bågar över arrangemanget som till sist slogs in med selufan med guldband. Oerhört fint och stilrent.

Jag skrev ett kort: Stort Tack till Ryggcenter och Johan för stöd och hjälp till ett friskare liv. Ingen SM-medalj utan dig!

Jag tänker ofta på de personer som betytt mycket för min rehabilitering under åren. Utan dom hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Visst är det ens egna ansvar att ta tillvara på de insikter och verktyg som kommer till en genom hjälp, men utan deras kunskap, tålamod och engagemang skulle man fortfarande köra omkring på en halkig vinterväg i ständigt mörker utan lyse. Jag är tacksam för allt jag får lära mig och det härliga med den ständiga resan är att den aldrig tar slut. Kunskap om kropp och själ kan man aldrig få för mycket av.

Nu ska isen hålla!

Äntligen! Efter en höst med branta uppförsbackar i form av stresspåslag och skador fick jag idag så mycket positiv respons att jag var tvungen att hämta andan. Fredagen bjöd på besök hos kiropraktorn och en genomgång av kroppen och rehabiliteringsupplägg. Det blir många nya inslag i träningen med ett helt annat schema än tidigare, men det återkommer jag till. Framförallt var axlarna på topp nivå både i rörlighet och fästen. Eller som Johan sa: Det är så bra, eller rättare sagt fantastiskt bra! 

 Jag fick bl a göra armhävning på pilatesboll med fötterna högre än ryggen ( man lägger dom på en hög bänk) och för två veckor sedan klarade jag inte av det utan att tappa skulderbladen och därmed hela stabiliseringen av axelleden. Efter ha tränat på bollen i nu två veckors gick övningen klockrent. Det är oförskämt bra, sa Johan och log med hela ansiktet. Balans och stabiliseringsmuskler har börjat hitta sin funktion och med fortsatt träning kommer kroppen i framtiden vara 100 % funktionell.

Jag är så glad, har känt att vilan i kombination med rehabiliteringsövningarna har gett resultat men jag vågade inte riktigt hoppats på att det skulle vara så här bra! Så nu är det bara att fortsätta in på den nya vägen och lära sig mer om kropp och själ!

                        Nu ska jag se till att kroppen håller

Se men inte röra

Idag drog rehabiliteringsprogrammet igång på allvar, efter ha smygstartat redan förra veckan. Som en längtansfull femåring dagarna innan julafton, smög jag runt bland de nya vikterna på Friskis & Svettis/ Öster och tittade och tittade.

På programmet stod 40 minuters rehabträning med koncentration att stabilisera skulderbladen och öka rörligheten i axlarna. Inga tunga vikter. Inte ens känna på en hantel. Jag tänkte: Kan ju vara så tufft envis och målmedveten när jag tränar, så nu gäller det att utnyttja den förmågan, fast åt andra hållet. Dvs låta bli. Efter mitt pass var jag så nöjd och stolt. Kroppen kändes riktigt bra och jag hade lyckats skjuta upp min julafton till framtiden...

                  Nya snygga vikter på Friskis & Svettis Öster

Bröt träningslagen

Jag har en regel. Folk brukar fråga mig hur jag alltid kan ha sån karaktär och komma iväg träna när jag ofta redan jobbat fysiskt med kroppen på något vis på mitt jobb. Eller en lördag och söndag när en del vill ha ledigt från gymmet för att få fri tid till annat. Om vi bortser från all glädje till träningen, alla de andra fysiologiska och psykologiska positiva effekter träning har på hälsan, så svarar jag följande:

-Jag har en regel. Jag hoppar aldrig ett tränings pass. Står det på schemat så gör det. 

Lördag eftermiddag och löpning och bålträning var tanken. Och precis, det blev bara en tanke. För första gången på så långt att jag inte minns när, så hoppade jag träningen idag. Efter en jättetrevlig lunch med min kära svärmor Anita föll jag i ett härligt koma framför tv´n . Och somnade på Håkans axel. Kroppen kände inte alls för att springa, den ville hellre ligga upp och ner i soffan.

Min kiropraktor sa till  mig igår: Du är inte alltid så snäll mot din kropp. Kanske var det de orden som lagt sig som en dimma i huvudet. Jag tänkte skulle bli lite snällare . Vi är ju ändå ett enda stort samarbete på livslång basis, jag och kroppen.

Kiropraktorn hade mycket att säga igår, både bra och dåliga nyheter. Men det tar vi imorgon. Nu ska jag fortsätta slappa i soffan hela kvällen framför den ena filmen efter den andra.

           Ska lägga in såna här underbara stunder lite oftare i mitt liv.

Till kiropraktor idag

Tyvärr, veckan innan SM smärtar min axel igen, så fick ring Johan på Ryggcenter och boka in ett snabbt besök. Som sagt, medvind och motvind-nedförsbacke och uppförsbacke. Livet är en ständig berg och dalbana. Ser verkligen fram emot behandlingen i eftermiddag, Johan är en klippa i samarbetet mellan kropp och själ.

Inte utan min kiropraktor

Vad gör man när inte handbromsen till kroppen fungerar? Eller man kanske inte ens hittar den?

Igår var det dags för besök hos Johan på Ryggcenter i Örebro. Rörligheten i axelleden var jättefin, men fästen och senor var lätt överansträngda. Mina muskler har haft snabbare tillväxt än mina senor, vilket är ett vanligt problem om träningen går fort framåt. Balansen att "skynda långsamt" har inte riktigt fungerat. Jag har tränat när muskeln varit återhämtad men inte senan som behöver mer tid på sig. Vi diskuterade lite fram och tillbaka där Johan rådde till att ändra antal träningsdagar i veckan för att få längre återhämtningsprocess. När jag berättade att ett tungt bänkpass väntade imorgon (läs idag) skakade han bara på huvudet. Låt dagens behandling sjunka in och låt kroppen vila. Du tjänar på det i framtiden. En lätt upprörd Malin bollade fram och tillbaka med sin kiropraktor där hon till sist gav med sig och accepterade fyra dagars full vila. Träningsnarkomanen hade förlorat.

Det är som om jag ibland inte kan tänka själv, jag blir som en envis 3-åring som vill äta godis varje dag. Förstår att det inte är nyttigt, men suget får förnuftet att försvinna. Utan min kiropraktors ord hade jag aldrig tagit ett eget initiativ till så många dagars vila. Och framförallt, efter vilan väntar ett helt nytt träningsupplägg med mer återhämtning i schemat.

Vi har arbetat tillsammans i exakt ett år nu, jag och Johan, och man kan säga att han nu känner mig utan och innan. Han är inte bara min kiropraktor, han fungerar även som min handbroms och stöd i min träning. En ovärderlig hjälp som jag är oerhört tacksam att få ha i mitt liv.

Behandling av potentiell tennisarmbåge

Hade bokat besök hos min kiropraktor Johan idag. Har inte fått ordning på smärtan i höger armbåge eller anconeus för att vara exakt , så idag gick vi på med tuff behandling som b la går ut på att tillsätta syre i muskler och fästen. Någon som testat? Jag har genom åren skaffat mig ganska hög smärtgräns, men detta har jag svårt att sätta ord på. Det var liknade den där känslan " det gör fruktansvärt ont men ändå så skönt". Jag spände ögonen i Johan och sa: Det är tur jag vet, att du vet, vad du gör! Då log han bakom sitt bekymrade ansikte. Johan är en otroligt duktig kiropraktor.

Efter behandlingen känner man sig som tåget kört över och man har klarat sig undan med diverse skador, stressen försvinner, pulsen går ner och man vill bara sova. Och det gör ont.

Tyvärr hittade han även en överansträngd del av triceps, det sk inre huvudet (närmast armbågen), så ingen träning på en vecka på just den muskeln. Nu blir det massage 20 minuter om dagen samt en övning jag fått. Ju ondare det gör när du övar, desto bättre, sa han och släppte iväg mig genom dörren. Undrar vad hjärnan kommer säga om det? Den som med åren lärt sig bromsa när det smärtar på.

Se tennisarmbåge

Rosor på löpande band

Mina muskler hade aldrig känts så mjuka och funktionella vilket jag också märkt i min träning och hållning. Det var så fantastiskt skönt att få höra hans berömmande ord efter alla timmar av träning som jag kämpat med nu i närmare ett år. Jag kan vara fruktansvärt envis och bestämd gällande min träning, men Johan på Ryggcenter har verkligen fått mig att tänka mer ödmjukt och lärt mig samarbeta mer med kroppen. Löpningen har utvecklats genom att jag hittat rätt funktion och styrketräningen likaså. Detta är ett ämne jag återkommer till i bloggen.
Det lyckorus som nu vilar inombords hoppas jag ska stärka mig i dagens nästa uppdrag. Ska på ett möte som kan komma att förändra mycket i min liv.

Just nu mår jag precis så här efter ett besök hos kiropraktorn.  Det faktum att jag har en påbörjad tennisarm känns som ett ganska litet problem i sammanhanget. Motgångar kan verkligen vara relativa.

Träning i sinnesnärvaro

Rehabövningar innebär inte hög puls och mjölksyra i musklerna. Inte heller rödblossande kinder och svettdroppar längs tinningen. Sinnet vänds istället inåt och kropp med tanke får en timmes högkoncentrerad lektion. Jag övar på att känna varje muskel arbeta och hur den reagerar. Var det tar emot och om det gör ont. Under passets gång ökar både rörlighet och blodcirkulation. Kroppen lär sig att släppa det gamla rörelsemönster som gav skador och smärta. Samtidigt som jag saknar att ta i med musklerna njuter jag av harmonin som kroppen får genom att arbeta i lugn takt. Vi behöver båda delar för att kunna utvecklas inom vilken sport vi än utövar. Egentligen behöver alla människor att vända sin tanke inåt ofta för att öka närvaron och välbefinnandet. I våra kroppar finns så mycket minnen. Både goda och onda.

Under tiden som bokstäverna skapar detta inlägg slår det mig hur mycket jag brinner för ämnet om kropp och själ. Det är samma beroendekänsla som kommer den allra första varma vårdagen. Lungor som fylls av doften från en fuktig asfaltsväg och solen som efterlängtat når våra bleka kinder med sin värme. Ivrig fågelsång och ögon som betraktar en långsam nyvaken humla på jakt efter sin första blomma. En förtrollande berusning. Man vill bara stanna tiden samtidigt som man vill ha mer.