Dags att bli hemmafru?

Vem skulle inte längta hem när dessa två underbara hårbollar står tätt intill dörren och väntar när man sätter nyckeln i låset? 

Våra älsklingar Caesar & Rasmus

De blå guldkornen har landat

Tankar om att gråta

Jag har tänkt på det här med tårar, att vi så många gånger håller dom inne. Ni vet, den där stora klumpen som växer i halsen och en blick som blir alldeles suddig trots att hjärnan skriker : NEJ! Vi kämpar och sväljer om och om igen samtidigt som vi försöker pressa fram ett fånigt leende för att dölja våra känslor. Inte nu, tänker vi. Samtidigt som den lilla i oss vädjar att få våran uppmärksamhet. 

Jag har så oerhört lätt för att gråta, även när jag blir arg och jag tycker om att gråta. Det släpper ut mina känslor på grön bete och jag är en känslomänniska utan dess like. Som idag, när energin är tömd och benet värker. Jag är trött på att ha ont och det har varit jobbiga dagar i jakten på sjukvården för att få den hjälp jag behöver ang min skada.

 En kollega frågar ödmjukt med varma ögon: Du mår inte så bra idag? "Nej", svarar jag och på mindre än en sekund kommer den där klumpen och ögonen börjar svida. Jag väljer att gå ut i den klara luften för att beskåda morgonsolen vakna till liv och låta vinterkylan ta hand om mina tårar. Finns det något mer helade än naturen när hjärtat är ledsamt? Just då, är jag ledsen och lycklig på en och samma gång. Ledsen för att det tunga hälsar på, men glad för att den lilla får komma fram. Några timmar senare än alla spöken utsläppta på annan ort och Malin är som nästan som vanligt ingen. Det som skiljer då från nu är att hon är lite lättare och en vacker erfarenhet rikare.

Fotonot: Höstlöv 

Våga lämna intensiteten och pulsklockan hemma

Bara sådär, för att testa hur sinnet skulle reagera. Nyttigt och ibland nödvändigt, om ni frågar mig. I träningsvärlden är det lätt att stirra sig blind på intensitet och puls nivåer för att nå det resultat man önskar. 

Träningen blir en enda stor intensitets jakt och plötsligt står vi som dumma frågetecken och undrar vart glädjen tog vägen?  

Så innan mitt simpass bestämde jag mig för att lita och lyssna på kroppen istället för att stirra efter stora bokstäver på armbandsuret genom att lämna pulsklockan hemma. 

Vilken befrielse

Tack 

En sen sommarmorgon på mitt jobb

Jag väljer guldregn

Fotot är taget denna kalla men vackra fredagsmorgon på mitt jobb

Vi står varje dag inför ett val hur vi vill se på vår tillvaro. Minusgrader och frost på bilrutan gör att vi kanske suckar djupt när vantar och isskrapa slåss om uppmärksamheten. Kylan biter tag om våra kinder och vi längtar redan till våren. Vi önskar tunna sommarklänningar och het sand under bara brunbrända fötter. Vi missar hela nuet för vi hellre vill vara i framtiden. Eller det som en gång har varit.
Lyft istället blicken från din insida och se vad som verkligen möter dig. För precis när kylan lamslår landet, står de där vackra och stolta med sina guldskimmrande löv. Naturen bjuder på ett riktigt guldregn i morgonsolens uppgång. För visst kan det vara så, att istället för att se detta magiska underverk, tänker vi : Jaha, nu vissnar löven också ......

När en dröm kan bli verklighet

Min högsta önskan denna dag, var att få springa på fältet som en nyfödd kalv utsläppt på sommarbete. Låta min hud färgas gul och få dansa ikapp med randiga humlor. Jag skulle springa tills min kropp inte orkade mer, tills den var helt tom och full på en och samma gång. Sen skulle jag ligga upp och ner på marken och glo på den blågula världen med vidöppna ögon. Svettpärlorna skulle killa mig i ansiktet och humlorna skulle sitta på min nakna mage och sjunga. Jag skulle blunda, lukta och känna. Jag skulle ligga där på marken utan rädsla. Utan oro och tankar. Jag skulle le åt mitt ego och säga: Det här är min värld och du är inte min gäst idag. Jag skulle fylla min kropp med kärlek och respekt till mig själv. Så mycket att jag ärligt kunde dela ut till de som stod bredvid mig. Eller till de som stod långt bort. Det vore nå't det.

Idag är jag lika stark som vårsolen

En kär vän sa: Man skulle klona vilodagarna. Så jag följde hennes genialiska ide eftersom det egentligen var träning igår. Jag hade fått vända ut och in på mig själv för att få till ett pass under tisdagen, vilket bara skapa stress i musklerna. Är det något jag lärt mig så är det att aldrig träna med stressade muskler.
Kloningen gav mig en alldeles extra awesome vilodag, så idag vaknade jag med strålande energi som tar mig flera varv runt jorden på nolltid. Känner mig stark. I både kropp och själ.

PS/ det här fotot måste vara ett av de coolaste jag gjort

Du är efterlängtad

Klockan är 22.00 och det är 8 grader varmt. Ute. Det är nästan obegripligt, hur mycket har vi inte längtat efter att få känna värmen smeka lent runt våra vinterbleka ansikten? En lätt solbränna har redan letat sig ner i mina celler och jag tänker att det är dags för att solskydd. Äntligen. Snart, kanske redan imorgon, kommer vårens dofter att sprida sig runt mig och jag vet att just då, vill jag stanna tiden för alltid för att fylla kroppen med naturens alla sinnen. Du förtrollande värme, säg att du är här för att stanna, kryp ut ur ditt vinterskal och sprid dina magiska vårkänslor i atmosfären. Du är efterlängtad.

En längtan hos oss alla

Allra mest längtar jag nog efter doften av blöt asfalt. Eller så är det de första små snödropparna eller synen av ett envist maskrosblad som tränger sig upp i vägkanten för att växa med hjälp av vårsolen. Kanske styr längtan mest till den första flugan som slött parkerar på parkbänken bredvid mig där jag sitter med ett blekt ansikte för att få några sekunder av de första värmande strålarna. Eller när man väcks alldeles tidigt en morgon när fåglarna ropar kärleksånger till varandra. Jag längtar efter ljuset, dofterna och den varma vinden som smeker min kind. Efter att få känna huden andas fritt under en tunn klänning. Kan faktiskt inte bestämma mig vad jag längtar efter mest. Undrar vad herrn nedanför längtar efter mest i väntan på att den kalla isen ska släppa under hans fötter?

Mirakulös läkning

I motvind och medvind, det vänder snabbare än vinden själv. På återbesök hos min kiropraktor Johan idag och behandling av min olycka för en vecka sen väntade. Efter ha vridit och vänt, prövat muskelstyrkan åt alla håll, så konstaterade han att läkningen hade gått över förväntan och en ny behandling inte behövdes. Detta var dels för att skadan inte var så illa som befarat, men också för att jag har gett det 100 % chans till läkning.

Vad har jag då gjort?


*Löptränat och simmat -  de ihopdragna musklerna har fått bra syretillförsel utan belastning.
*Avstått från ALLA vardagliga lyft ( stort tack till en hjälpsam och ödmjuk sambo och ett jobb som anpassat arbetsuppgifterna)
*Undvikit stress vilket påverkar musklerna kring de omfattande områdena.(axelpartierna)
*Rehabiliterings tränat med enkla rörelser utan vikter för röra och även här tillföra syre.
*TillförT saker i vardagen jag mår bra av vilket motverkar att jag går in i en "negativt tänkande ev en depression " (-jag kommer aldrig bli bra osv). Tankens kraft är starkare än vad vi tror.
*Lyssnat på min kropp och haft full fokus på rehabiliteringen.


Det positiva beskedet innebär att jag kan smyga igång med styrketräningen mycket tidigare än väntat, med allra största tillförsikt. Kommer att få ut mycket mer ut av utbildningen som startar imorgon och jag tappar inte så mycket muskelstyrka. Det blir givetvis att starta på låga vikter och känna efter, men efter allt som varit med skador och olyckor är jag så oerhört tacksam för den lätta medvinden som nu blåser åt mitt håll!

 

Härligt sommarfoto från midsommarfirande i Muskö

Det funka!

Var rädd för att smärtan i armen skulle ställa till det i 
löpningen. De flesta rörelserna framåt fungerar bra, men så fort jag kommer bakom kroppen och löpning innebär ju en rörelse i överkroppen i båda riktningarna. Kände inte av armen en enda gång, snarare det gjorde mindre ont efter att fått igång blodcirkulationen i kroppen.

Höll ett lätt 4:36 tempo i drygt tre kilometer vilket gav en bra tröskelträning. Imorgon väntar ett långlopp! Var underbart att få lite träningsglädje idag. Ser med betydligt ljusare sinne på livet än gårdagens mörker.

Bjuder därför på ett vackert foto som får symbolisera min sinnesstämning just nu.

Längre dagar

Mitt i det kalla Januari tänker jag fylla på med lite härlig ljusinformation. På tre dagar är det ca 7 minuter mindre mörker på kvällen (mellensvergie). Om man sedan också lägger till morgonens ljustillskott får vi ytterligare 4 minuter. Något att reflektera och njuta över i väntan på våren.

Mer information kan ni hitta här

Fyrverkerier vid Örebro slott år 2011

Tolvslaget bjöd på ett fantastiskt fyrverkeri och vi tog en promenad upp på stan för att ta del av upplevelsen. Med min Ericsson Xperia mini lyckandes jag fånga några färgsprakande foton. Välkommen 2011!
   
På första plats av “bästa fyrverkeri” kom så klart detta:

Pojkvännen leker med bloggen

Trodde aldrig Windows Live Writer skulle vara så bra och så enkelt.
Bilderna är upplagda och redigerade via programmet Live Writer och inlägget gjort av pojkvännen Håkan, medans Malin fixar till nyårs supén.
// Håkan

Nyårspromenad i Stadsparken

Solen skiner och temperaturen visar endast 5 grader kallt. Rena sommarvärmen! Kärleken och jag pälsade på oss och tog en riktigt skön promenad i den vackraste delen av Örebro, Stadsparken. I mina vita kläder sprattla jag omkring i snön med en lugnare Håkan som sällskap. 

   

Jag sydde min festklänning

Efter knappt fyra timmar var min festklänning klar och här ser ni resultatet!

Hur gör jag då? 
Jag syr alltid på fri hand, inget mönster där man behöver klippa i papper eller tråckla, mitt usla tålamod håller inte för det. En grund ide skapas och medan jag syr kan den mycket väl ändras. Bilden av hur plagget ska se ut kommer upp efter hand. Jag använder gärna en klänning som redan finns i garderoben som mall, förutsatt att den passar min ide. Detta fodral fick en svart linning i överkant under arbetets gång, kom på medan jag sydde att jag ville ha en linje som markera. Tyget är töjbart så ingen dragkedja behövs, däremot var det inte helt enkelt att komma i och ur, då den är "precis". Klänningen syddes ofodrad så jag bar en underklänning för den sköna känslans skull. Till dressen har jag ett par svarta lackskor med stass från Dansshopen. Ganska nöjd med resultatet, framförallt fick jag en klänning som ingen annan hade på dansgolvet!

Vill påminna

Vi har en helt fantastisk vinter så här långt. Hur många Decembermånader har det inte regnat och varit bar backe? Åren har varit präglade av gröna jular och de flesta av oss har säkert stått klistrade vid fönsterrutan och väntat på att de vita kristallerna ska börja falla. Jag har förmånen att arbeta utomhus och noterar att solen lyst väldigt många dagar denna vinter. Så visst, det är kallt och sommarvärmen är det långt till, men just nu är landskapet vitt och gnistrande vackert. En förtrollande upplevelse som är värd att påminna om.

Sommarkänsla

Det finns verkligen mycket vackert att fånga just nu. Det här underbara trädet fann jag under en vinterpromenad, det var fullt av röda bär. Det fick mig att känna sommar och vinter på en och samma gång.

Kan det bli vackrare?

Jag jobbar verkligen med min vinterkänsla i år. Kommer på mig själv allt oftare att både gilla kyla och snö. Det är en fantastisk känsla, att lära om hjärnan att tycka om något man tidigare velat blunda för. Livet blir så mycket behagligare och massa positiv energi skapas i tillvaron istället för negativ.

Guldkantade insikter

Hade ett telefonsamtal idag med min kiropraktor, Johan. Han frågade lite om hur det gått under SM och hur kroppen svarat på vilan. Sa jag var jättenöjd trots uteblivet personbästa på SM och att det var en bra tävlingserfarenhet till nästa år. Jag poängterade jag inte lyft en hantel på snart två veckor varav han sa: Och hur känns det? Jag stannade upp lite och svarade: Det känns skönt. Som om kroppen läker. 

Blev förvånad själv över mitt svar men insåg efteråt att flera goda insikter fallit på plats tillsammans med min nya skada. Det är som att motgångarna ibland måste rada upp sig för att man ska förstå sitt bästa.

Johan verkade oerhört nöjd med mitt uttalande och nu ser jag verkligen fram emot vad denna motgång har att lära om mig själv. Kanske sätter den ännu mera guldkant på tillvaron, precis som skimret från denna morgons soluppgång. Helt förtrollande vackert.