När blev det förbjudet att älska?

Om att prestera, att vända fokus utåt för att sätta upp ytterligare ett mål som tar oss framåt. Söka bekräftelsen där alla talar om hur duktig och målmedveten du är. Alla dessa mål. Mål som också gör oss besvikna när vi inte når dom, vi kanske inte ens kommer halvvägs för att något på vägen hindrar oss. Med huvudet hängande under armen svär vi och trycker ner oss själva . Den där kroppen, de där magrutorna eller den där tiden jag så gärna ville slå. Den önskade vikt nedgången lyser med sin närvaro. Det känns som alla lyckas utom jag. 

Sedan vänder vi oss till våra medmänniskor, peppar och stöttar i alla lägen. Ber dom att kämpa och ta sikte mot målet. Påminner dom om vart de ska när de tappar bort sig i prestations dimman. Säger till dom att inte fokusera så mycket på utseendet och att de där kilona på vågen inte är det viktiga i livet. Att kärleken, tryggheten och respekten finns inom oss till oss själva. Vi påminner om att träning handlar om att ta hand om sig, ge sig själv det bästa och att målen bara är en bonus. Det är vägen fram till målet som är det viktiga, det är då du växer och utvecklas, säger vi till våra vänner med kärlek i rösten. Gör det du drömmer om att göra, då blir du lycklig. Vi tillägger gärna att vi tycker mycket om våra medkamrater, oavsett om de tar sig fram i livet eller inte. Du måste ta hand om dig, avslutar vi.

Så då undrar jag vart detta dubbla budskap tar in på fel väg? Var blir det olagligt att bejaka sig själv, att ge sig själv det bästa av alla världar i alla angelägenheter? Var i vår livsfilosofi blir det förbjudet att säga att vi älskar oss själva, att vi duger och att vi alltid strävar för att göra det bästa? Varför är det inte tillåtet att säga nej när vi behöver? Om vi nu inte tillåter oss att göra alla dessa underbara saker till oss själva som vi önskar våra medmänniskor, var ska vi då finna kärleken, tryggheten och respekten till oss själva?

Ta hand om dig, för det är du värd. Älska dig själv, så som du är, för det du gör och för det du vill uppnå. Ge dig själv den trygghet och respekt du vill ge till andra. Tillåt dig att drömma och att sätta upp vägar som leder till din dröm. Bara du har kraften. Rädda och fånga upp dig själv när ravinen rasar, för det kommer den att göra och sprid då dina tårar om du behöver. Använd sedan kärleken till för att torka dom och res dig igen. 

Ge dig själv det bästa av livet, så du sedan kan ge det bästa vidare till dina medmänniskor. 

Lyckönskningar & likheter

En fantastisk klient som jag arbetar med gav mig för några veckor sedan en underbar orkidé som "lyckönskning".

Jag tänker att en orkidé är lite som vi människor. De tappar alla sina blommor likt vi ibland tappar fotfästet och de träder sen in i dvala, medan vi går under jorden. När vi sen ges rätt näring, reser vi oss igen för att blomma om vackrare och starkare än någonsin. Det, ger oss kraften att klara nästa fall.

Blixtar & Dunder ger Kärleksunder

Alla har vi väl någon gång varit alldeles berusade av kärlek till en annan individ, ni vet sådär att ni vill stanna tiden för känslan är så ovärderlig, ni kan varken sova, äta eller tänka? Eller på våren då ni promenerat om och om igen i en park full vit och blåsippor för att aldrig kunna se er mätta på härligheten? För att inte tala om när verkligheten viskar sanningen genom de berusade små lyckofjärilarna som gång på gång flyger ikapp i maggropen? Det blir snudd på sagolikt.

Mitt liv är så nu. Vi jobbar med att ta fram en jättefin logga till bolaget, profil kläder ska väljas och klienter önskar min hjälp i form av Vägledning. Ibland känns det som jag drömmer, jag har inte fattat på riktigt att jag får göra det jag drömt om. Som när jag tränade med en klient idag och det blev så toppenbra. De värdefulla uppmuntrande orden han uttalade efteråt värmde ända in i själen. Eller som när jag svängde förbi ett profilföretag för att välja kläder och fick en fantastisk service till min ändå lilla omfattning av order. Jag tittar många gånger på smset jag fick från en annan klient igår där hon uttryckte sin tacksamhet till allt jag gav henne. 

Livet är som ett stort kraftfullt kärleksoväder! 
Åh jag älskar det !!! 

Det blev ett stort JA !!

För ett tag sedan skrev jag det här inlägget om ett mail som sändes ut i rymden för att fångas av en negativ atom eller en positiv. Nu är jag sådär nära att jag kan känna doften av min livsdröm, sådär nära att man nästan blir lite rädd att något nu ska stoppa den där positiva atomens framfart. Jag förlitar mig på att livet vill det här nu, för till skillnad från förra gången jag fick kämpa och slita hårt för att komma framåt och till sist förstod jag att det helt enkelt inte var dags. Den här gången verkar allt ha skött sig på egen hand, jag har bara blåst lite extra liv i medvinden. Tyvärr mina kära vänner, vill jag inte säga någonting förren jag sitter med den riktiga bekräftelsen i handen. Men snart, inom en vecka eller två.

Så här lycklig är jag nu!