Äntligen Licensierad Träningsinstruktör från SAFE

Skippar orden idag helt och hållet. Istället beskriver jag min känsla just nu med ett foto. För er som följt min resa i utbildningens tecken, vet att det varit ett riktigt pussel för att få ihop alla delar med heltidsjobb, träning och en ny yrkesutbildning. Men till sist, rodde jag alla segel i hamn! Jag är numera licensierad Träningsinstruktör!

Lika irriterande som en fjärdeplats

Ett poäng ifrån. Ett ynka, larvig poäng. Min magkänsla var rätt, provet på SAFE till Träningsinstruktör gick inte hela vägen i mål. Det är som att komma på en fjärdeplats, snörpligt och så väldigt irriterande. Så det blir som jag trodde, vi hörs igen om tre veckor när jag sitter på tåget upp till Stockholm och kaxigt bloggar om hur jag ska krossa tentan. Skillnaden är, att denna gång ska jag ända in i mål. För att ta första platsen.

Jag är krossad

Från full med energi för bara några timmar sedan är jag nu totalt tömd. Tom. Slut. Färdig. Krossad.
Tyckte jag var förberedd, att jag kunde frågorna men så ska de vända och vrida på svaren och så blir det kortslutning. Hjärnan kollapsar i ett virrvarr av termer. Måste nog ändå påpeka att valet av frågor i tentan är aningen märkliga. Man missar viktiga delar och tar med mindre viktiga. Kan jag tycka iaf.

Sitter nu på tåget med röda blossande kinder och är förbannad över de slarvfel jag upptäckt nu i efterhand. Vi får hoppas på det bästa när poängen dimper ner i brevlådan i den kommande veckan. Om inte annat, sitter jag här på tåget igen och bloggar om några veckor. Om i stort sett samma sak som idag.

Svaren finns en armlängd bort

Ni som nyligen haft tenta i någonting vet hur man känner sig efter ha suttit med ett prov eller liknade i i flera timmar. Det är som om hjärnas kapacitet är totalt tömd, ögonen är som klister och kroppen skriker socker!! fastän den är påfylld med mat. Hade fullt upp med att ta mig till centralen där tåget väntade på att få ta mig hem. Det var i sin tur försenat med en massa spårbyten hit och dit. Springa, jaga och hitta är något jag inte är så bra på i Storstaden och ännu sämre går det när man har fullt upp med att sätta ena foten framför den andra.

Men tillslut sitter jag här nu och sneglar på min ryggsäck med tågets sövande brus ringande i öronen. Ska jag ta upp mina skolpapper och kolla om jag hade rätt på de frågor jag var osäker på eller ska jag låta svaret dimpa ner på posten nästa vecka, ovetande om mina fel? Det är frågan det..

                          Tror jag lyssnar på Rihanna istället

Omtenta ger mer kunskap

Igår kom svaret på posten och som jag misstänkte, var jag precis på gränsen att klara teoriprovet. Några få ynka poäng ifrån godkänt med dumma slarvfel (grrr!) på skelett/muskelbilderna, samt att mina svårigheter för inlärning ligger i muskelfysiologin/anatomin. Det blir omtentamen den 25 februari i Stockholm så fram till dess är det hårdplugga som gäller. Faktum är att det gör mig ingenting, var medveten om att allt inte hunnit landa. Kursen är otroligt komprimerad och i efterhand önskar jag mina kunskaper anatomiskt (framförallt på latin) och fysiologiskt hade varit mer förankrade från grundskolan.

Det positiva med en omskrivning är att jag får studera mera och inte lägga böckerna åt sidan och slappna av nu när den praktiska delen är godkänd. Kunskap kräver ett kontinuerligt underhåll och det som inte har fastnat, kräver också mer läsa. Så det är bara att lägga fokus på mina svagheter och därmed försöka förstå termerna i den funktionella teorin för lateralrotation, extention och kontralateralrotation m.m. Och till det vilka muskler som gör vad, vilka som är synergister och antagonister. Musklernas uppbyggnad, karaktär och organisationsnivåer. Och slarvfel på latinska namn, är numera förbjudet på en tenta. Bered er på en hel del fakta i Bloggen framöver. Den kommer att bli min läxbok.

Fina referenser för framtida jobb som PT

När mitt praktiska prov var avklarat under min utbildning till Styrketräningsinstruktör på SAFE avslutade min lärare att fråga om framtiden. Han ville gärna se att jag sökte jobb till SATS i Stockholm med honom som referens. Med min livserfarenhet ( som ibland varit full med motvindar) så bar jag på en mogen och ödmjuk inställning till kunder som inte enbart är ute efter att prestera, vilket var något de saknade. Jag tackade och bockade för dom fina orden. Jag hoppas så klart att SATS kommer att dyka upp i Örebro inom snar framtid (SAFE samarbetar nämligen med samtliga SATS- gym i landet) eller att PT-trenden kommer att växa i staden. Under tiden tänker jag hålla utkik på gymmen då jag numera är licensierad Träningsinstruktör och jag även ta åt mig ett fåtal personer som ansvarsfullt vill ha hjälp med sin träning. Faktum är att det specifika arbetet redan har startat med en bekant. Det är oerhört viktigt att hålla kunskapen varm.

Eftersom jag inte kommer att gå PT-delen förens till vintern-2011 dröjer det innan jag kommer att kunna använda mig av de fina referenserna. Jag är väldigt smickrad av erbjudandet och det får mitt självförtroende att växa stort inom min nya yrkesutbildning. När jag står där med en kund framför mig, oavsett mål, ålder eller erfarenhet så tänker jag: Det är det här jag är ämnad till att göra. Det känns så rätt. 

86 Övningar på 4 dagar

Jag är glad över att jag styrketränar vilket har gett mig en viss kunskap inom träningsvärlden. Ändå har jag i min hemmamiljö (gymmet) som jag vistats i denna veckan, känt sig som den största nybörjaren. Vi har fått lära oss att visa och instruera 86 övningar blandat med maskiner och fria vikter. Vi ska kunna de arbetande musklerna, ledvinklar och korrekta positioner. Rätta om kunden gör fel och även så klart ge feedback. Det är i det här läget man hör rösten säga: Du kanske inte alltid gjort rätt när du tränat, Malin. Att ge sig själv kritik i detta läget är väldigt nyttigt!

Det är bara att inse att det man hållt på med innan utbildningen, är som att ha passerat genom mellanstadiet. Det är efter det, när man kliver upp ett steg, som allvaret börjar, för att sedan fortsätta resan till nästa kliv. Och nästa. Och nästa. Kunskap ger färdighet och det är något som vi aldrig kommer att kunna få för mycket av, vilken idrott vi än utövar.

Äntligen positiv kritik

Med dagar fyllda av prestationsångest lättade äntligen trycket på axlarna under tisdagens morgonlektion. Till uppgift var att instruera en övning för en kund med ca 9 personer inkl  lärare. Hade turen att få en tricepsövning ( tricepspress i dragmaskin) som jag kände mig väl bekant med. Syftet var att vi skulle få känna på det stresspåslag som blir när vi ska instruera inför grupp. Det är lätt att glömma bort viktiga hållpunkter och teknik när pulsen går upp!

Efteråt fick vi feedback från åskådare och lärare. Min ångest släppte när kritiken löd: Du ska vara precis som du är! Mjuk,tillmötesgående och med positiv energi. Tydliga och enkla instruktioner. Det var som att få en riktigt efterlängtad julklapp och inför provet på torsdag (är ju snart!!) känns det lite, lite lugnare. Stresspåslag kommer garanterat knacka på, men jag ska verkligen försöka att: Vara precis som jag är!

Ansvar somTräningsinstruktör

Eva 48 år kommer har bokat en tid på gymmet med mig för en introduktion. Hon har aldrig tränat på gym, har inget direkt mål med sin träning, utan har fått sin medlemskap i julklapp. Hon är lätt överviktig, har ett stillasittande jobb och lite problem med värk i axlar och nacke. Eva är ofta trött och har låg energinivå. Hon är lagom intresserad av att börja träna, men har nu insett att hon måste, för att bli mer välmående.

Per 21 har även han bokat en tid med mig för introduktion. Han är supertaggad, vill på tre månader gå från John Cleese till Brad Pitt. Han är fullt frisk och vill träna allt han kan. Helst sju dagar i veckan.

Under utbildningen får vi lära oss vilket ansvar vi har som instruktörer. Vi kommer möta alla sorts människor och alla har de olika uppfattningar om vad träning innebär, olika grader av kroppskännedom, fysiska förutsättningar o.s. v. Vårt jobb är att guida in dessa människor i träningsvärlden på ett rimligt och verklighetsförankrat vis. Motivera och entusiasmera. Ge ett träningsprogram som bygger på de förutsättningar och mål som den tränande har. Vi ska kunna svara på frågor, vägleda och anpassa oss efter vem vi har att arbeta med. Det krävs pedagogik och ödmjukhet. Anatomisk och fysiologisk kunskap. God kännedom kring övningar och maskiner. Ansvaret är stort eftersom träning ska leda till god hälsa och ökad kunskap hos den tränande. Något man verkligen slås av när man befinner sig mitt i utbildningen till Träningsinstruktör.

Kan ni namnen på övningarna i styrkträningen?

Den praktiska delen är minst sagt igång nu och efter tre dagar av nya termer och gamla repetitioner går det runt i huvudet. När jag skulle instruera idag blandade jag ihop rörelser och muskler och det blev många skratt hos studentkollegorna. Det slog mig idag att jag inte kunde de "exakta vad en övning heter". Man vet ju vad man tränar och hur man gör, men den exakta termen?

Imorgon väntar bröst/axlar och läraren förvarnade oss idag att det kommer att köra ihop sig i skallen när vi ska lära oss alla övningar i Cabelcrossen. Under provet på torsdag får vi inte veta i förväg hur programmet ser ut som vi ska instruera vår "kund" i. Läraren kommer att tala om för mig som instruktör: Visa en:  

hammercurl,  marklyft med rak stång, stående kabelflyes, liggande benpress, hacklift, latsdrag,

för att ta några exempel på förslag han kan komma med. Vi ska tala om vilka muskler som arbetar under övningen, själva kunna utföra övningen korrekt genom att visa, instruera kunden in i rätt teknik, korrigera och ge feedback. Kanske inte låter så svårt men faktum är att en del av de övningarna vi går igenom har kanske många inte gjort eller så har de utfört dom fel, vilket är oerhört vanligt. Så först ska man lära om sig själv för att sedan lära någon annan. Det är svårigheten. 

Notis: Bilderna är hämtade från toppaformen.se

Följ mig under studentveckan på SAFE

Jag har satsat på en av mina stora drömmar i livet, att utbilda mig så jag i framtiden kan jobba med människor och idrott i ett och samma koncept. Sitter just nu i bilen på väg upp till Stockholm för att gå block två i min utbildning som småningom gör mig till Personliga tränare. Det blir massa plugg och praktik då den här delen gör mig till licensierad Träningsinstruktör. (vi får väl hoppas jag klara proven..) Kommer lära mig massor och jag ska blogga upp allt från träningsfakta till roliga anekdoter. Det brukar alltid hända något galet när jag ska försöka orientera mig i Storstaden lantis som man är. Följ mig under den kommande veckan!

Orosmolm blåste över instruktörutbildningen på SAFE

Efter min olycka på gymmet i torsdags och med då endast en vecka kvar till block två till PT-utbildningen var jag rädd jag inte skulle kunna förverkliga mitt stora mål.

För att stilla oron ringde jag idag upp till SAFE och berätta jag skulle få svårt att delta i en hel del fysiska övningar pga av min skada. ' Det går utmärkt att göra provet på 'mycket lätta vikter' samt delta i övningarna under de förutsättningar du beskriver, sa hon på telefon'. Ni kan tro att en massa tyngd från ryggsäcken lossna, jag har längtat och satsat så mycket på utbildningen. Så nu kör vi!

Träningsinstruktörsutbildning på SAFE

Om tre veckor bär det av till storstaden igen för del två i min utbildning till Personlig Tränare. Teoriutbildningen gick av stapeln i November 2010 och det känns som en evighet sen samtidigt som tiden gått vansinnigt fort. Efter andra delen blir jag licensierad Träningsinstruktör och kan efter det fortsätta vandra vägen upp till PT. Den delen kostar dock en rejäl slant och får vänta tills sparkapitalet växt till sig.

De tre veckor som är kvar till nästa steg påminner mig om att det är hög tid att plocka fram skolböckerna igen. Efter instruktörsutbildningen är det nämligen dags för både praktiskt och teoretiskt prov. 2011 börjar verkligen med stora utmaningar!

Stockholmssyndrom?

Gjort flera upptäckter under veckan som gått. På väg till skolan har jag gått på Södermalmsallén, som är en gång & cykel väg. Både på vägen till och från skolan har jag mött hundar och dess ägare ute på promenad. I ungefär hälften av fallen har hundarna varit okopplade, mitt i stan.... Jag tänker på de som är väldigt rädda för hundar, hur obehagligt de måste tycka det är att möta en hund som inte är kopplad?

Andra syndromet är att människor knallar i nio fall av tio mot röd gubbe. De sticker ut huvudet i körvägen, kollar lite snabbt och springer över i bästa fall till andra sidan, men oftast kommer de bara halva vägen och får stanna mitt emellan körbanorna. Är det för de har så bråttom? Inte tid att vänta på grön gubbe?

Hur som, reflektioner på olikheter vad det än innehåller, är nyttigt. Stockholmarna verkar över huvud taget ha vansinnigt bråttom överallt och när "jag" då uppmärksammar det, med mitt 200 kilometers tempo i vardagen, då har de verkligen bråttom....

Ett nytt rekord togs ikväll på SATS

Vilken vecka det här är! Bästa investeringen både kunskapsmässigt och träningsmässigt. Sista passet ikväll på "kändisgymmet"och jag slog till med att klara en övning som jag aldrig kunnat göra mer än 1 st. Chins. Jag gjorde dock inte med brett grepp eftersom min kiropraktor avråder från det pga min gamla axelskada, men smalt grepp får jag göra så länge jag orkar hålla axeln i ett lateralt läge, dvs bakåtvinklad. Efter ha tränat upp stabiliteten i mina skuldror genom olika övningar, en starkare baksida av axel och en mycket bättre elasticitet i samtliga muskelleder orkar jag nu lyfta min egna kropp utan hjälp på ett korrekt vis upp mot tyngdkraften och med hakan över stången. En helt magisk känsla!
Jag slog till med serien: 8 st x 3 set så jag kommer antagligen ha en fruktansvärd träningsvärk imorgon. Men rakarns vilken lycklig tjej det är som kommer att somna som en prinsessa inatt!

                       Bad en snäll studentkollega ta ett bildbevis!

Läskig bänkpress på SATS gymmet

Dags för veckans bänkpass. Inte annat än man börjar känna sig lite sliten på energi efter allt pluggande, nya miljöer och vilse i Stockholmsyndromet, men det var bara att försöka ladda om. Fick hjälp av en studentkollega med pass, vilket var toppen. Gjorde 50 x2 x2 set sen var det stopp i maskineriet. Bänken var jättehal, vilket skapade spänning i musklerna samt att den var alldeles för låg. Fick inte stöd i hela kroppen och tappade därmed teknik. Gick tillbaka och körde på 45-40 kilo. Får vara nöjd trots allt med insatsen även om det svider lite att jag inte fick till en 3:a på 50 kg idag. Bättre bänkning nästa gång på ÖKK gymmet!

                               Längtar till ÖKK gymmet

För övrig är stockholmarna vänliga och leende på gymmet, de hälsar glatt trots de inte känner mig och kommer fram och diskuterar övningar.

Löparskor mellan stockholmarna

Skippa kändis gymmet idag med risk för att missa fler kända profiler, men hade alldeles för mycket spring i benen efter en hel dags sittande i skolbänken på SAFE. Så jag drog på mig löparskorna och löpte med pigga ben runt i Stockholms södra del. Spang zick zack mellan shoppande människor på Götgatan med Alex Gaudino/I´m In Love i lurarna och njöt. Benen svävade fram och verkade aldrig bli trötta. Hem till hotellet hittade jag också, så Håkan 20 mil bort kunde andas ut. Det fanns nämligen en viss befogad oro över att jag skulle springa vilse.

Efter en måltid och en lång varm dusch hann klockan visst bli 21.15 men än kan jag inte lägga huvudet på kudden. Nu väntar massa plugg, hela 52 instuderingsfrågor på vad vi läst under våra första tre dagar. Det är nu det verkligen ska bli intressant och se hur mycket som fastnat!

Håkan var en ängel och hjälpte mig att ta fram en karta över löpturen i storstan.Tänk vad fiffigt det är med internet.

 

Kändisar på gymmet

Efter skoldagens slut var det dags för att snurra runt på SATS, gymmet som ligger i anslutning till SAFE. Klockan var strax efter 18.00 och då vet vi alla som tränar hur intensiteten på gymmen brukar se ut. Fullproppat. Jag försökte hitta mina redskap, fick fråga mig fram och måste få tillägga att stockholmarna mötte mig med stor hjälpsamhet och ett brett leende. Mitt i en tricepsövning knallade ett bekant ansikte förbi. Danny Saudeco kom hack i häl efter sin personliga tränare, som så många andra. Det formligen kryllade av PT´s på gymmet. Efter det gick jag in i träningsdimman, dvs jag varken ser eller hör något mer, så missade säkert flera kända personer som trampa runt på SATS gymmet.

Nu blir det att dra till skolan, denna gång med kartan i ena handen..
För er som inte känner till Danny, har han gjort den här låten. En riktig Mega hit.

Lokalsinnet är som ett paket utan innehåll

Man kan säga att det gick " sådär" i morse. Kan också tala om att taxi i Stockholm är ruinerande dyrt. Med gott om tid började jag promenera de ca 3 kilometerna till SAFE för min andra skoldag och halvvägs framme fick jag av någon underlig anledning för mig att vika av. Tyckte jag kände igen mig men efter en stund blev vägen lite väl lång och klockan hade också börjat ticka vansinnigt fort. När jag insåg att jag gått helt galet efter ha tagit lite vänster, tillbaka, lite höger osv, gav jag upp. Jag hade ingen aning om vart jag var. Nu så här i efterhand fattar jag inte varför jag ej använde kartan Håkan så snällt skrivit ut åt mig. Men ska ju vara så envis och duktig ibland...

Slank in på närmsta fik där jag med mina stora hundögon frågande: Snälla kan ni hjälpa mig att ringa efter en taxi?  Underbara var tjejerna som på fiket ringde taxi och chauffören kom efter femton minuter ( kändes som en timme!) till min undsättning.

Tio minuter försenat trillade jag in på utbildningen där alla var i full gång med att göra övningar på varann. När alla var samlade igen på sina platser, räckte jag upp handen och sa: Jag vill be om ursäkt för jag kom sent. Jag hittar inte så bra här i stan, så gick vilse och fick tillslut ringa efter en taxi. 
Därmed var samtalsämnet igång för dagen och jag kommer antagligen för resten av veckan vara den lilla, förvirrade lantisen från Örebro.

                                                        Taxi a la Stockholm.

Lantisen har landat i storstaden

Första dagen är avklarad på SAFE Eduiacation och jag är helt sallad i skallen. Från 8 timmars utomhusjobb med frisk luft och fysisk aktivitet till  8 timmars stillasittande i en skolbänk. Det var helt klart ett tag sedan man studerade. Funktionell anatomi var dagens första lektion och jag har fått höra stavelser jag inte trodde fanns. Trots ett envist tränande och ett gediget intresse inom min sport, inser man vad lite man kan. Vi har bl a gått igenom skelettets delar/funktion, muskelns uppbyggnad/arbete, olika typer av leder och dess funktion. Undrar hur mycket av de där som jag verkligen minns?

När dagen var slut kl 18.00 kom Håkan och hämta mig vid SAFE. Tillsammans promenerade vi till hotellet vilket tog ca 25 minuter. En tjej som jag hittar inge vidare i storstaden, så en guidad tur var varmt välkomnat. Försöker memorera vägen när jag ska tillbaka imorgon bitti.....
Med lite mat i magen på hotellet så blev det kramkalas innan Håkan for åter hem till Örebro. Nu väntar många långa dagar som jag kommer längta efter hans varma sällskap.

Nu ligger jag på hotellet och blickar på skolpärmen mellan bloggandet. Vi har hemläxa till imorgon. Bara att bita ihop.

                                      Trött men nöjd efter åtta timmars anatomiplugg.