Överträffade mig själv idag! Om ni hade frågat mig för tre månader sedan hade gissningen inte varit att jag skulle orka löpa så här lågt. Jag anser mig själv inte som någon långdistanslöpare då mitt tålamod att mala på länge inte riktigt håller. Men egenskaperna
"envis" och "viljestark" tar mig framåt på bandet och sopar undan det usla tålamodet. Har också de sista två månaderna tränat konditionsförbättring och mjölksyreträning vilket har gett bra resultat på orken.
De första åtta kilometerna höll jag
4:54 tempo, vilket gjorde jag tränade i en hög pulsnivå en längre tid för att ligga precis under min
mjölksyratröskel, 80-90 % av maxpuls. Här trivs jag som fisken i vattnet! Sedan sänkte jag tempot det sista sju kilometerna för träna
konditionsförbättring, pulsen gick ner mellan 10-15 slag, där ligger jag låg mellan 70-80 %. Precis som jag ville.
Slutresultatet blev
1.5 mil vilket är första gången i mitt liv som jag löper. Min onda rotator kuff mådde också väldigt bra av all blodcirkulation. Sammanfattningsvis är jag:
Trött och vansinnigt hungrig, men ännu mer lycklig och nöjd med min insats. Ett bra träningsminne att ha med sig till nästa pass!
Lite crazy blir man av endorfinkickar. Lekte lite med fotoprogrammet.