På vår utlandssemester nyss valde jag en bok av Paulo Coelho - Zairen. En bok som slår rakt in i hjärtat & talar till oss med ett språk vi alla känner igen.
Den påminner oss om det viktiga i livet, till andra men framförallt också till oss själva: Kärleken. I många former.
Jag fastnar speciellt för ett kapitel som berättar om en middag där "jag" drivs framåt för att bryta regeln om vad "det bör samtalas om". En inre längtan att prata om något personligt, viktigt & farligt med människor jag inte känner. Något som jag själv ofta slås av & har en längtan att våga göra, någon gång, någonstans, inför några som kommer tappa hakan i tallriken. Så osvenskt som det kan bli.
4 kommentarer:
Prova vännen. ...kan ju leda till något bra oxå...♥
Så sant & så klokt, Skruttan min. Å boken kommer hamna i dina händer sen...;)
Du är så fin blond!
Tack Junitjej!!!
Skicka en kommentar