27 april 2012

När blev det förbjudet att älska?

Om att prestera, att vända fokus utåt för att sätta upp ytterligare ett mål som tar oss framåt. Söka bekräftelsen där alla talar om hur duktig och målmedveten du är. Alla dessa mål. Mål som också gör oss besvikna när vi inte når dom, vi kanske inte ens kommer halvvägs för att något på vägen hindrar oss. Med huvudet hängande under armen svär vi och trycker ner oss själva . Den där kroppen, de där magrutorna eller den där tiden jag så gärna ville slå. Den önskade vikt nedgången lyser med sin närvaro. Det känns som alla lyckas utom jag. 

Sedan vänder vi oss till våra medmänniskor, peppar och stöttar i alla lägen. Ber dom att kämpa och ta sikte mot målet. Påminner dom om vart de ska när de tappar bort sig i prestations dimman. Säger till dom att inte fokusera så mycket på utseendet och att de där kilona på vågen inte är det viktiga i livet. Att kärleken, tryggheten och respekten finns inom oss till oss själva. Vi påminner om att träning handlar om att ta hand om sig, ge sig själv det bästa och att målen bara är en bonus. Det är vägen fram till målet som är det viktiga, det är då du växer och utvecklas, säger vi till våra vänner med kärlek i rösten. Gör det du drömmer om att göra, då blir du lycklig. Vi tillägger gärna att vi tycker mycket om våra medkamrater, oavsett om de tar sig fram i livet eller inte. Du måste ta hand om dig, avslutar vi.

Så då undrar jag vart detta dubbla budskap tar in på fel väg? Var blir det olagligt att bejaka sig själv, att ge sig själv det bästa av alla världar i alla angelägenheter? Var i vår livsfilosofi blir det förbjudet att säga att vi älskar oss själva, att vi duger och att vi alltid strävar för att göra det bästa? Varför är det inte tillåtet att säga nej när vi behöver? Om vi nu inte tillåter oss att göra alla dessa underbara saker till oss själva som vi önskar våra medmänniskor, var ska vi då finna kärleken, tryggheten och respekten till oss själva?

Ta hand om dig, för det är du värd. Älska dig själv, så som du är, för det du gör och för det du vill uppnå. Ge dig själv den trygghet och respekt du vill ge till andra. Tillåt dig att drömma och att sätta upp vägar som leder till din dröm. Bara du har kraften. Rädda och fånga upp dig själv när ravinen rasar, för det kommer den att göra och sprid då dina tårar om du behöver. Använd sedan kärleken till för att torka dom och res dig igen. 


Ge dig själv det bästa av livet, så du sedan kan ge det bästa vidare till dina medmänniskor. 


10 kommentarer:

LinaTriathlet sa...

Tack Malin-Charlotta för de kloka orden!

Och Tack för dina kommentarer! Alltid fina och bra ord jag tar med mig! :)

Malin-Charlotta sa...

Du är så välkommen, Lina. Hoppas verkligen du blir bra snart!

Anna sa...

Så sant så!! Fint skrivet!
Lars Winnerbäck har gjort några monologer i P3 för x antal år sedan. Ett avsnitt är extra bra, han inleder med "du har ETT ansvar i livet, att älska dig själv". Jag har det på datorn om du att jag skickar det till dig! :)

Annie sa...

Dina ord går rakt in i hjärtat fina, som alltid!

Är så glad att jag "har dig" här som får mig att tänka efter lite extra!

Trillingnöten sa...

Vet du, precis vad jag behövde här och nu. Exakt de orden! Det är något som jag sakta börjar inse under min nya utmaning jag har under våren, mot formtoppen. Det kanske inte går lika snabbt som jag hoppades, men jag försöker njuta mer av resan och jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt nu. Självklart är det dippar som kommer, men de går över lika snabbt igen :) Jag försöker att se det fina jag uppnått och att jag är fin som jag är! Och de här orden är guld värda min vän! :)

Malin-Charlotta sa...

Det får du mer än gärna göra, Anna! Tack!

Malin-Charlotta sa...

Vi "har" varandra, Annie! Det här är ett sätt för mig att ge tillbaka i alla tänkvärdheter och den motivation och inspiration du ger genom din blogg.

Malin-Charlotta sa...

Kära Trillis, du är långt ifrån ensam. Vi hamnar alla där, jag med. Får påminna mig alla de här sakerna när jag för första gången i mitt liv verkligen satsar på att skaffa "den där magen". Jag bara ska nå dit, men njuter jag av vägen dit och vad händer om jag inte får det resultat som jag önskar? Är jag mindre värd då? Så klart inte, jag har fortfarande tryggheten, kärleken och respekten till mig själv, så länge det är de tankar som jag föder allra mest...

Det är ett ständigt arbete min vän och det viktigaste målet i våra liv. Att älska sig själv.

Ulrika sa...

Sant. :) Inte läst så mkt här på ett tag då jag haft lite annat för mig. Levi har nu nämligen gjort entré i världen för några veckor sedan. :) <3 Men du fortsätter komma med kloka och uppmuntrande ord ser jag.

Malin-Charlotta sa...

Åh vad härligt, Ulrika. Hoppas allt är gott med er alla! Stort Grattis!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...