Rekordsnitt på 50 kilometers cykling

Fredagskväll och vi känner doften av grillarna som pyr ute på landsbygden. Folket har tagit helg, sitter i den varma kvällssolen och njuter av stämningen. Vi är tre stycken, min kära sambo, min vän Pernilla och så jag som smeker  fram över asfalten och njuter av vår kväll som vi valde att tillbringa på två hjul. Cykelpasset drog till med ett rekordsnitt för både mig och Håkan och jag kände mig fruktansvärt stark i kroppen. Ni vet, sådär oövervinnerligt stark.

Sträcka: 50 kilometer
Medelhastighet: 31.8 km/tim
Medelpuls: 79 % 

Låt mig ge dig mina tankar

Jag står i kö på Ica. Framför kallpratar kassörskan och mannen som ska betala. Hon säger förfärat: Åh nu kommer regnet! Han svarar med bitter ton: Ja, det är ju snart helg! Klart det ska börja regna!

Jag går ut med min kasse, drar i mig den fantastiska doften av blöt varm asfalt och låter de små dropparna kittla på mina kinder. Jag njuter av den kommande ledigheten och känner glädjen av den nytta som regnet gör för vår natur.Jag ser sprudlande barn som plötsligt börjar leka i regnet och jag ser fåglar som dansar i vattnet längst gatan. Jag längtar efter en god bok och regnsmatter på fönsterrutan. Jag tänker: Tänk om jag kunde ge mina medmänniskor mina tankar och ge dom det jag ser, tänk vad världen skulle se annorlunda ut.

En urgammal sanning

Väljer en text från Kaj Pollaks "Att välja glädje" idag där han i ett kapitel belyser att vi så ofta vill ändra på våra medmänniskor, vilket var ett av dagens givande samtal med min fantastiska kollega.

""Mitt sätt mot andra är en direkt spegling hur jag är mot mig själv. Är jag kritisk mot mig själv har jag lätt att vara kritisk mot andra. Har jag däremot synsättet att jag gör så gott jag kan, ser jag lättare att också andra gör så gott de kan. När jag kan se på mig själv med respekt och ömhet kan jag se på andra med respekt och ömhet. Först när jag kan acceptera mig själv kan jag acceptera andra""

Den urgamla saningen lyder: 

""Du kan inte ändra andra människor. Det enda du kan ändra är dig själv och ditt eget synsätt på andra människor. 

10.000 meter i ösregn

Min omskolning till långdistans löpare känns än så länge tuff (ibland undrar jag vad jag gett mig in på) men jag vill tro det lättar om 6-7 veckor när muskler och leder vant sig vid de längre distanserna. Konditionen finns där som ett väntande puttrande långkok, det är kroppen som behöver skola in sig vid de nya löprutinerna.

Ösregnet i blandad terräng blev dagens starka signum. Blodomloppet om 11 dagar tas med ro, är ej i löpform för att kunna sätta upp höga krav. Sista 3000 meterna snittade jag ca 4:35/km vilket vittnar om att det fanns fina krafter sent i loppet. Tiden blev godkänd och jag är nöjd. Har några minuter kvar till mitt första delmål, men jag hinner ta mig dit i lugn o ro.

Sträcka: 10.000 meter
Tid: 49:37
Medelpuls: 88,5 % Maxpuls: 95 %

Mitt fantastiska möte med en pensionär

Jag gjorde något oväntat igår. Det var lunch och jag hade precis ätit klart när jag ser en äldre man sitta ensam vid ett bord. Vi har växlat några ord då och då, han fråga ibland om jag cyklat något på sistone då han är gammal cyklist, men det har mest varit i” förbifarten”. Jag reser mig från min plats där jag också satt ensam (varför gör man så, sitter ensam?) och går fram. Han lyser upp och konversationen tar fart. Vi delar en stund, jag visar bild på min cykel och han berättar livligt att han kört 27 Vättenrundor och bästa tiden är 7:52 !! Jag imponeras stort vilket jag också är noga med att visa.
Han bjuder på ett gammeldags språk och ett vackert kärleksfullt ord när han pratar om sin fru: Fjälla. Var tog det vägen? Mannen jag valde mig möta denna dag, fyller 80 nästa år. Full av livslust och flitig gäst på vår golfbana. Dock cyklar han inte längre pga en höftoperation men han åker rullskidor och vanliga skidor, så ofta han kan. Vilket han så klart tycker jag också ska börja med.  

Är lycklig att jag klev vid sidan av den svenska ramen för att ge spontaniteten och gemenskapen utrymme till dom vi inte känner. Faktum är att hela min dag fylldes av härliga konversationer med människor jag annars inte hade pratat med. Plötsligt fanns de överallt! Och hur kunde det nu då bli så bra? Jo, jag gjorde ett aktivt val i min vardag där jag gav mig själv och mina medmänniskor en chans att närma oss varandra.

Med barn fulla av spring blir världen mer rosa

Tre små tottingar kom fram till mig på jobbet för några dagar sedan. Att de var syskon syntes tydligt och den äldste i skaran var en pojke i 7 års åldern. Han hade stora blonda, vackra lockar och blå glada ögon. Han tittade lite lurigt på mig och frågade: Vad gör du? Jag stannade upp och svara mjukt: Åker omkring och städar lite. Hhmm, svarade han och fortsatte titta lurigt. Bakom honom på rad stod hans två syskon och den minsta i skaran var runt 3 år. Det var en hon eller han (jag tycker faktiskt det är svårt att se när de är så små) . Sen hade vi den mellersta flickan, också med blont hår, men det var spikrakt och okammat. Plötsligt kröp hon nästan upp i knät på mig och sa med livlig ohämmad stämma: Jag har en lös tand !! Jag fann mig snabbt och frågade: Oj, vad ska du göra med den då? Vet inte, sa hon, vände helt om och sprang hon iväg med sina syskon som om samtalet aldrig hade existerat. Jag var alldeles varm i hjärtat.

Jag tänkte en lång stund på medan jag arbetade på hur världen skulle se ut om våra dialoger som vuxna utspelade sig på samma sätt? Tänk vad roligt vi skulle ha! Jag tänkte också på det tragiska vart spontaniteten och det oblyga försvann på vägen upp till vuxenlivet? När började vi tänka och reflektera att det vi sa kunde dömas?När förlorade vi vårt spring i benen?

Jag blev oerhört lockad, nästan besatt av tanken att säga något helt oväntat till någon jag mötte. Men jag la band på mig, för hur skulle det egentligen se ut....

Missat Blodomlopp ?

I Juni annonserade jag om att ett rekord skulle slås den 18 Augusti för min del på 5000 meter i Blodomloppet, jag skulle under 22 minuter. Pga cykelolyckan för nu snart 3 veckor har jag missat att toppa träning på höga pulser och pressat tider i spåret, så under ett test i helgen beslöt jag mig att inte springa 5000 meter. Istället tänkte jag ta 10.000 meter och springa runt i den takt som jag hinner komma i form till efter olyckan. Ingen press på personbästa eller krav på att komma bland de bästa vilket annars hade varit målet.

Ett beslut togs igår och idag skulle anmälan senast vara inlämnad. Eller? För enligt deras hemsida gick anmälningstiden ut igår den 1 Augusti, vilket inte alls stämmer överens med min verklighetsbild då jag förra veckan och läste den 2 Augusti.. Besviken är jag på mig själv som var inte tog ett beslut tidigare, men jag kunde helt enkelt inte testspringa 10.000 meter tidigare än i helgen pga de skador jag fick. Samtidigt kliar mig i huvudet hur jag kunde se så fel.....

Jag kommer envist hävda jag såg rätt. Med de slutorden har jag så klart skickat ett mail till tävlingsledningen.