När andra människor pratar om andra, utan att ha några som helst aning om hur de själva agerar, vill jag inte längre vara med. När människor vänder ryggen mot andra, pga av att de i deras ögon är misslyckade eller annorlunda, vill jag skrika. Vem bestämmer vad som är rätt? Vem bestämmer vem som är lagom? Varför anses en människa vara sämre än någon annan för att den inte har bostad eller kan ta hand om sig själv?
Jag har fått förmånen att som gäst kliva in en helt annan värld för ett tag. En värld full med kännande människor , människor som lever bortom ytligheten. Dessa personer, har haft ett helvete utan dess like, mer än vad många av oss någonsin skulle klara av att hantera. Personer som i andras ögon är mindre värda, som är placerade i ett för alltid dömande fack. Jag vill inte vara en del av den juryn, jag vill lära mig att se alla människor, vill berika mig själv och dom, blanda våra erfarenheter. Jag vill skratta och gråta tillsammans med dessa människor, vill dela och förstå varför deras liv slank in på vägen som var mycket brantare än många andras..
Dessa unika människor är vad många skulle säga samhällets bottenskikt. För mig är de överlevarna, de modiga, som vågar stå för vem dom är och hur deras helvete till liv har sett ut. Det är dom som som vågar leva i verkligheten, tillsammans här och nu med andra. Vi pratar om livet, om allt det som inte är yta och som för mig är mycket vackrare och sannare. Vi pratar om smärta och missär men vi pratar mer om tacksamhet och lyckan över att få leva. Jag möter dessa underbara människor för att se världen ur ett bredare perspektiv, ur en verklighet som ser annorlunda ut än min. För bortom all ytlighet som jag möts av i vardagen och som ibland blir så påträngande att jag vill vända ut och in på mig själv, finns en annan värld, som är ärlig, berikande och växande. Den världen, skulle jag vilja att alla fick vara gäst i för en stund.
