På väg till Arlanda

Jag gillar att åka tåg. Känns tryggt. Det är värre med att flyga, inte härligt på något vis. Men det är ju några timmar kvar och fram till dess tänker jag njuta av tågatmosfären och Håkans skratt. Han sitter nämligen och tittar på 2 1/2 men i sin IPhone under tiden som jag bloggar via mobilen. Vad vore livet utan våra tekniska prylar....?

Packåsnan åker till Paris

Jag är hopplös. Ska vara borta i fyra dagar och packar för åtta. På fotot, som är mitt första blogginlägg direkt från X10 mini pro är jag lite drygt halvvägs med klädvalen ...

Inte utan min kiropraktor

Vad gör man när inte handbromsen till kroppen fungerar? Eller man kanske inte ens hittar den?

Igår var det dags för besök hos Johan på Ryggcenter i Örebro. Rörligheten i axelleden var jättefin, men fästen och senor var lätt överansträngda. Mina muskler har haft snabbare tillväxt än mina senor, vilket är ett vanligt problem om träningen går fort framåt. Balansen att "skynda långsamt" har inte riktigt fungerat. Jag har tränat när muskeln varit återhämtad men inte senan som behöver mer tid på sig. Vi diskuterade lite fram och tillbaka där Johan rådde till att ändra antal träningsdagar i veckan för att få längre återhämtningsprocess. När jag berättade att ett tungt bänkpass väntade imorgon (läs idag) skakade han bara på huvudet. Låt dagens behandling sjunka in och låt kroppen vila. Du tjänar på det i framtiden. En lätt upprörd Malin bollade fram och tillbaka med sin kiropraktor där hon till sist gav med sig och accepterade fyra dagars full vila. Träningsnarkomanen hade förlorat.

Det är som om jag ibland inte kan tänka själv, jag blir som en envis 3-åring som vill äta godis varje dag. Förstår att det inte är nyttigt, men suget får förnuftet att försvinna. Utan min kiropraktors ord hade jag aldrig tagit ett eget initiativ till så många dagars vila. Och framförallt, efter vilan väntar ett helt nytt träningsupplägg med mer återhämtning i schemat.

Vi har arbetat tillsammans i exakt ett år nu, jag och Johan, och man kan säga att han nu känner mig utan och innan. Han är inte bara min kiropraktor, han fungerar även som min handbroms och stöd i min träning. En ovärderlig hjälp som jag är oerhört tacksam att få ha i mitt liv.

Hett diskssutionsämne om kroppsideal

Gårdagens inlägg om förvrängt kroppsideal skapade många läsare och en del åsikter. Detta kan vara ett känsligt ämne där man lätt delar upp storlekar i fack om vad som är rätt och fel och det är inte syftet. Det jag vill med är ett sånt här inlägg är att lyfta problemet med för små ideal upp till ytan. Media kontra samhället har ett stort ansvar ut till kund där man måste tänka efter vad det är för bild man vill ge till kvinnor. 

Anledningen till min starka reaktion är att i de flesta fall handlar jag på barnavdelningarna stl 152-158 cl. När jag då går in i en dambutik är oftast  XS i byxor för stora. Gårdagens shoppingrunda sa mig något helt annat när jag knappt fick på mig leggings i XS, de satt så tajt vid över HELA benen att jag med största sannolikhet efter en stund hade fått märken efter sömmarna. Om problemet varit att jag inte fått de över min rumpa hade jag accepterat det hela, men nu var hela byxan för liten. Då har man enligt mig misslyckats att göra en storleksguide som är verklighetsförankrad.

I våras beställde jag ett par träningsbyxor via internet stl XS. När jag skulle prova dom fick jag inte ens dom över låren. Jag hoppades de var felsydda, klev därför in i samma kedja för att leta på byxan. Tyvärr var de lika små. Jag skickade tillbaka varan och skrev ett brev till leverantören där jag ställde frågan: Är det så här ni vill att en kvinna i stl XS ska se ut? Jag fick aldrig något svar.

Förvrängt kroppsideal

Blir förbannad och ledsen! Efter en god lunch med Håkan, tog jag en stunds strosade in i den ena affären efter den andra. I en av våra stora butikskedjor som främst riktar sig till tonårstjejer och upp till ca 25 år samlade jag på mig en hög kläder för att prova. Tillägger det absolut även finns en mognare grupp köpare (som mig själv) men påstår med säkerhet att de stora pengarna i betydligt yngre ålder.

Väl i provhytten med 3 par leggings, en kort kjol i stickat och ett par tröjor började kampen. Tröjorna var helt ok, faktiskt modellen större eftersom det är så modet ser ut just nu, men sen kom chocken. På med leggings i storlek XS och det var med nöd och näppe jag klarade det. De satt som korvskinn över vader, lår och rumpa. Kjolen fick jag knappt över höfterna, hade det inte varit för det otroligt töjbara garnet hade det aldrig gått. Jag anser mig verkligen inte som stor, köper byxor på barnavdelningarna i stl 150-158 cl, har inga stora lår eller breda höfter. Lite rumpa finns tack och lov, men den är ju inte direkt en stor i storlek.  

Vad sänder det här ut för signaler till tjejer? Det är helt galet, är inte konstigt att livfarliga sjukdomar som anorexi blir allt vanligare när butikerna ger en förvrängd bild över hur ett ideal av  XS ska se ut. Jag blir ledsen och känner mig hjälplös, har flera väninnor som varit eller är sjuka i anorexi eller bulimi och det är en hemsk sjukdom som faktiskt kan leda till döden. 

Så en stor rishög till Gina Tricot som borde uppgradera sina storlekar så tjejer inte behöver inbilla sig att de måste banta för att komma i en XS. Det är ett skrämmande vad som idag pumpas ut i media och butiker. Man ska komma ihåg att det är långt ifrån alla tjejer som står med självkänslan stadigt på jorden och tycker om sig själva precis som de är. Det snackas om att det är insidan som räknas men samhället ger bilden av ytlighet och ett ständigt strävande efter ett ideal som inte är hälsosamt. Så i slutändan är min personliga åsikt, att allt handlar om pengar, att sälja till priset av unga tjejers liv. 

     Om jag inte är en XS, hur ska man se ut då, undrar jag?

Livskvalité

Efter sju dagars högintensivt studerande tänker jag glida in i ett lugnare tempo ett par dagar. Unna mig själv att slappa i soffan och glo på någon tv-serie med meningslöst innehåll. Kanske gå igenom alla avsnitt med Two and a half men  som jag faktiskt gillar att titta på ibland när jag behöver vila hjärna och låta skrattet flöda fritt. 

Snegla ut genom fönsterrutan och se solen skina utan att känna ångest för att jag inte vistas under dess stålar. Gå en sväng på stan och shoppa något vackert som jag säkert inte behöver, men bara måste ha. Njuta av musikendorfiner samtidigt som jag slurpar en god egentillverkad blåbärs smoothie. 

Slippa laga lunch för att istället njuta av färdiglagat med i sällskap med min Håkan på någon av stans lunchrestauranger. Dra till gymmet precis vilken tid jag vill på dygnet istället för att stressa iväg direkt efter en lång arbetsdag. För att inte tala om ordet sovmorgon. Detta tänker jag toppa med att åka på en weekend resa till Paris med stora kärleken lagom till helgen.

                                   Detta är livskvalitet

                         

Lady Gaga Heartbeats Lyx

Sitter på tåget hem till Örebro efter en lärorik vecka. Sneglade lite på skolpärmen men valde musik och min Asus dator. För att göra mina medresenärer lite lagom avundsjuka plockade jag fram mina nya hörlurar och IPod nano min Håkan gav mig i present efter ha kommit hem från en lång resa. En underbar gåva, bara asken Lady Gaga lurarna låg i var klockren.

Och ja, jag är Lady Gaga fans uti fingerspetsarna. Ser fram emot nästa gång hon kommer till Sverige, missade spelningen i Globen som ägde rum i Maj. Men! istället för konsert med en av världens bästa artister just nu, så drog jag den allra högsta kärleksvinsten genom att spontant ändra alla planer den kvällen. Resten får ni lista ut själva...

Oki, inga lurar man har på gymmet direkt. Men om man vill bara vill glida omkring och se exklusiv ut fungerar de alldeles utmärkt :-) Riktigt bra ljud och de kostar en slant,  men så är de ju också designade av Lady Gaga & fodralet är fantastiskt!