30 september 2012

Glöm inte det viktiga ...

Skickar en kärleksfull påminnelse: 

Kliv utanför dig själv och se omkring dig
Gör något oväntat, en liten kärleksfull handling 
till en främling eller till en vän

- skicka ett hälsning till någon du tycker om
ge bort en liten blomma
tala om att han eller hon lyser 
håll upp dörren för någon i affären eller låt den som är stressad gå för i kön
le mot människorna du möter
överraska din kärlek med ännu mera kärlek
ta dig tid att lyssna när någon har något att berätta -

- låt fantasin slå ut i full blom och använd din kreativitet -


- se och var världen omkring dig så som du vill att den ska se ut -

27 september 2012

Årets mest deprimerande arbetsuppgift?

Idag bjuder jag på en anekdot då kommentarerna haglat över mig hela dagen. Jag slås över hur olika vi alla ser på saker och ting men också vad vi kan göra för att sprida ett mer positivt budskap kring oss.

Jag har varit i mitt trädgårdsmästares ess då jag tagit bort sommarens pelargoner och ersatt dom med höstljung. Ord som " åh vad tråkigt, tar du bort sommaren! " ect har avlöst varandra.

Bästa kommentaren vet ändå:
"Du måste ha årets mest deprimerade arbete idag! "
Vet ni vad jag svarade? Samtliga?

" Nej inte alls, det kommer ju nytt! När en tid är över, ersätts den alltid med något annat. 

Så här vill jag sprida min livsfilosofi. Genom att möta mina medmänniskor med de tankar jag verkligen har istället för att automatiskt " hänga på den negativa strömmen". Hur gör du?

23 september 2012

Man blir så jäkla stark

Nu ska jag berätta något för er. Jag hade aldrig instruerat i grupp, aldrig arbetat eller satt ihop något till musik eller aldrig haft på mig en mikrofon där min röst ekar i högtalarna. Passinstruktör är helt nytt för mig.

Vad tänker ni på då? Ett ord är rädsla. Läskigt att stå inför grupp. Hålla ordning på massa tekniska övningar, samtidigt i takt till musiken och dessutom ge en positiv och trygg feedback till deltagarna. Med ett stort utstrålande leende upp till öronen. Inte helt enkelt eller hur?

Men så började jag funderar när fjärilarna hälsa på. Jag var här för att lära, skaffa mig kunskap och nya idéer. Jag tänkte att vi alla som var där på core utbildningen, var och kände lika. Sen frågade jag hjärtat varför jag var där och svaret blev för att jag älskar att möta människor, älskar att ge och få energi och se mig själv och andra utvecklas. Och jag älskar träning i alla former. De svaren, alla tillsammans, gör att jag utan tvekan kliver ur min trygghets zon.

För jag blir så jäkla stark.

Jag är numera godkänd core instruktör. Tack vare att jag vågade.

21 september 2012

Core utbildning

I helgen befinner jag mig i Stockholm då företaget valt att kompetensutveckla genom mer utbildningar. 

Nu är det dags att utbilda mig till core intruktör via 


Coreinstruktör 22-23 Sep 2012

19 september 2012

Mina 1:a 10.000 m på 396 dagar

En ren olyckshändelse faktiskt. Meningen var 7-8 kilometer i behagligt tempo, men så ibland händer det.

Malin springer fel. Missar avtagsvägen till vänster trots sambon visat på kartan innan. Tur att en sån där urstark löpdag hade infunnit sig, benen kändes verkligen fjäderlätta.

" Omvägen" som jag väljer att kalla det blev mina första 10.000 meter sen skadan i Augusti 2011. Det var aldrig jobbigt, inte ens på slutet. Jag spurtade in sista kilometern i 4:34 tempo. Var som jag hade vingar under fötterna.

Nu blir det lycklig löpvila i minst 4 dagar. Här tas inga risker.

17 september 2012

Mitt nya smeknamn

En av mina underbara tjejer, Ztorzillen, som jag arbetar med på distans, har funnit ett smeknamn till mig. Det är sådär så det hoppade till i hjärtat första gången jag läste det, för jag bara älskade det hon skrev. Det för mig återigen till vilket privilegium jag har som får möta dessa människor, dela det jag har och ta del av det som dom har. Hon kallar mig Sensei. 

Inför framtiden väntar fler möten, mycket stora, nära möten som jag är en aning nervös inför. Företaget utvecklas och jag tänker ta rygg på de som kan. För det här är precis vad jag drömmer om att göra. 



15 september 2012

Äntligen riktiga intervaller

Åh vad jag har längtat! Att få sätta ner foten och våga trycka till med lite fart under sulan. Är över ett år sedan som jag körde så här tufft och efterkänslan är magisk! Efter besök hos min kiropraktor i torsdag fick jag tummen upp på benet!

Dagens intervall

4 st x 1000 meter 

Medelhastighet: ca 4:30 km/tim 

Idag körde jag efter km istället för tid vilket innebär jag löper 1000 meter och går/småjoggar jag ca 500 meter. Tufft men effektivt och hela tiden under tröskeln! Glad jag är så jämn, ville hitta " tempot" vilket jag också lyckades med trots att intervallen gick i riktig backig terräng via vårt berömda Markaspår.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...