Stockholmssyndrom?

Gjort flera upptäckter under veckan som gått. På väg till skolan har jag gått på Södermalmsallén, som är en gång & cykel väg. Både på vägen till och från skolan har jag mött hundar och dess ägare ute på promenad. I ungefär hälften av fallen har hundarna varit okopplade, mitt i stan.... Jag tänker på de som är väldigt rädda för hundar, hur obehagligt de måste tycka det är att möta en hund som inte är kopplad?

Andra syndromet är att människor knallar i nio fall av tio mot röd gubbe. De sticker ut huvudet i körvägen, kollar lite snabbt och springer över i bästa fall till andra sidan, men oftast kommer de bara halva vägen och får stanna mitt emellan körbanorna. Är det för de har så bråttom? Inte tid att vänta på grön gubbe?

Hur som, reflektioner på olikheter vad det än innehåller, är nyttigt. Stockholmarna verkar över huvud taget ha vansinnigt bråttom överallt och när "jag" då uppmärksammar det, med mitt 200 kilometers tempo i vardagen, då har de verkligen bråttom....

Omklädningslyx på SATS

Under min utbildning på SAFE i Stockholm fick vi träna på SATS och omklädningsrummen var lite utöver vad man är van vid hemma i Örebro. Det är oerhört fräscht på Friskis & Svettis, absolut, men saknar lyxigheter som sköna soffor med bord, platt-tv, bastu och hårtork.

Så klart är man där för att aktivera sig på något vis, men tänk att kunna slänga upp fossingarna i soffan och varva ner lite framför tv´n direkt efter ett pass. Kanske inte så dumt?

                               


Fina möbler från Badofritid

                                                               Hårtork á lá lyx

Våga promenera långsammare

En av mina förändringar till en mindre stressad tillvaro. Kan berätta att detta var inte så enkelt som det låter. Jag kom om och om på mig själv att öka på takten till det jag var van vid att göra: promenera som om jag hade eld under fotsulorna. På vägen till skolan la jag till en regel, att undvika att titta på klockan. Väl framme, tio minuter tillgodo för ovanligheten skull, var jag varken svett eller hade andan högt upp i bröstkorgen. Promenaden till min aktivitet blev istället för en stressad upplevelse, en behaglig promenad i den friska höstluften med solen som sakta steg framför mig. Så mitt råd är, våga promenera långsammare, se vad som händer om du slår av lite på takten om du är van vid att flyga fram i 200 km/timme. Jag lovar, det gör gott både för kropp och själ.

               Små förändringar kan göra stora underverk

MItt nya löfte

Ibland kommer en sk "wake up call" för stanna upp i den fartfyllda tillvaron. Igår kväll var en sådan stund av flera anledningar. Jag har reflekterat över saker under veckan som gått, om vad jag vill förändra och framförallt hur jag kan förändra de saker som inte fungerar i mitt liv.

Jag har en usel egenskap, jag vill trycka ihop tiden så mycket som bara går. Helst ska det gå en minut på tio minuter. Är en tidsoptimist uti fingerspetsarna och jag har så höga ambitioner att vilja göra så mycket. Hela hela hela tiden. Man kan säga att jag är den totala motsatsen till en soffliggare. Faktum är att jag väldigt, väldigt sällan ensam ligger i en soffa och tar det lugnt vilket jag verkligen borde lära mig att göra.

Tillbaka till mitt löfte som jag lovade mig själv igår:  

Att sluta kapa tiden och därmed vara ute i god tid till mina uppdrag. Ta bort "jag hinner saker" om klockan tickar på för fort. Bädda in tankevågor i vardagen som " det jag inte hinner idag kan jag göra imorgon". Våga vara lite mer "soffliggare". Bryta det vanemönster som inte är bra för mig.

Gör nu en lista på förändringar som kan hjälpa mig i livet i stället för stjälpa och den kommer jag att återkomma till. Kommer även göra en lista på de upptäckter som jag gör i situationer där stress blandas in, Detta är inte enbart för mig själv utan även för er. Kanske bygger ni stressade situationer, utan att ni vet om det? En medvetenhet i hur vi lever är steg ett i denna förändring.

Så, jag började min lördag med att ställa klockan tjugo minuter tidigare. Har haft andan i halsen varje morgon denna veckan, vilket bara startar dagen med stress. Och vilken usel start på dagen är inte det?

Ha en fin dag allesammans. Själv har jag gjort min första förändring. Att gå tio minuter tidigare till skolan idag.

Ett nytt rekord togs ikväll på SATS

Vilken vecka det här är! Bästa investeringen både kunskapsmässigt och träningsmässigt. Sista passet ikväll på "kändisgymmet"och jag slog till med att klara en övning som jag aldrig kunnat göra mer än 1 st. Chins. Jag gjorde dock inte med brett grepp eftersom min kiropraktor avråder från det pga min gamla axelskada, men smalt grepp får jag göra så länge jag orkar hålla axeln i ett lateralt läge, dvs bakåtvinklad. Efter ha tränat upp stabiliteten i mina skuldror genom olika övningar, en starkare baksida av axel och en mycket bättre elasticitet i samtliga muskelleder orkar jag nu lyfta min egna kropp utan hjälp på ett korrekt vis upp mot tyngdkraften och med hakan över stången. En helt magisk känsla!
Jag slog till med serien: 8 st x 3 set så jag kommer antagligen ha en fruktansvärd träningsvärk imorgon. Men rakarns vilken lycklig tjej det är som kommer att somna som en prinsessa inatt!

                       Bad en snäll studentkollega ta ett bildbevis!

Yrvädret i Stockholm

Dags för ett kul foto. Ungefär så här känner jag mig när jag irrar omkring bland gatorna i storstaden där jag letar efter matbutiker och hotell. Jag fattar inte hur man lär sig att hitta i den här staden, jag kan nu ta mig ca tre gator fram och tillbaka. Hur som,  idag är det fredag och biomekanik på schemat. Det innebär att vi ska räkna så jag antar att hela dagen kommer bli ett enda förvirrat tillstånd.....

Längtar hem till min Håkan. Borta nyttigt och lärorikt med hemma allra bäst och mest kärleksfullt. Saknar dig!

Läskig bänkpress på SATS gymmet

Dags för veckans bänkpass. Inte annat än man börjar känna sig lite sliten på energi efter allt pluggande, nya miljöer och vilse i Stockholmsyndromet, men det var bara att försöka ladda om. Fick hjälp av en studentkollega med pass, vilket var toppen. Gjorde 50 x2 x2 set sen var det stopp i maskineriet. Bänken var jättehal, vilket skapade spänning i musklerna samt att den var alldeles för låg. Fick inte stöd i hela kroppen och tappade därmed teknik. Gick tillbaka och körde på 45-40 kilo. Får vara nöjd trots allt med insatsen även om det svider lite att jag inte fick till en 3:a på 50 kg idag. Bättre bänkning nästa gång på ÖKK gymmet!

                               Längtar till ÖKK gymmet

För övrig är stockholmarna vänliga och leende på gymmet, de hälsar glatt trots de inte känner mig och kommer fram och diskuterar övningar.