Det handlar inte om att vara duktig

Du har säkert tänkt på att du ska börja göra annorlunda- ser förhoppningen att du ska ändra dig & allt det du håller på med till det bättre. I framtiden. Imorgon. Nästa gång...När du får tid.

Den tiden kommer aldrig, om du inte tar dig den just precis nu. Ingen kommer att knacka på din dörr och vänligt säga: Vill du ha lite tid till att förändra ditt liv till det bättre? För jag har lite över..

Jag tänker på det här med vardagsvanor, de små simpla sakerna som vi ofta slarvar med som skapar stress och ohälsa. Att skjuta på matklockan- gå & lägga sig senare än planerat- att skjuta upp ett jobbigt samtal- leta efter nycklar på morgonen för man inte lagt fram dom kvällen innan- strunta i att kissa om man är kissnödig (hur många känner igen sig??) eller att man inte lagat en större matlåda dagen före, när man vet klockan blir sen hem dagen därpå. Allt det där lilla som till sist växer sig större & starkare än starkast av allt på planeten. 

Det handlar inte om att vara duktig, det handlar om att ge sig själv det man behöver:

Kärlek & respekt för ens egna nödvändiga behov så man mår bra i kropp & själ. Man skapar bara bråk i sig själv genom att strunta i att lyssna till de förändringar man innerst inne vet behövs. Och om du nu tänker efter, inte skulle du varje dag, skapa bråk med din bästa vän....?  

Kom ihåg, att för varje dödande ovana du lyckas bryta- får en ny god vana plats att växa. Så slipper det bli oväder i sinnet var & varannan dag.

Du är värd mer än så.

Tänkvärt

Det finns två typer av människor:

"De som går före och uträttar något och de som kommer efter och kritiserar"

Vem vill du vara?

Jag spelar golf - utan strikt golfetikett

Japp, lägger till den titeln nu eftersom jag för ett par veckor sedan klarade mitt 54 hcp. Nu traskar vi neråt till 36 som är de officiella siffrorna för att "golfa på riktigt". 49 är det aktuella numret.

Tränar golf gör jag visst också, vet inte hur det gick till, men en varm orsak är att min BF & kollega är inbiten golfare. Med handen på hjärtat har vi vansinnigt roligt när vi är ute & lirar. Mycket skratt - inte så mycket allvar - absolut inte så "golf-iga" - framförallt inte i klädvalen - precis som det ska vara när man är jag.

Ikväll går jag ur trygghetszonen för att 1:a gången spela på en annan bana än hemmaplan. Jag tänker bjuda på storspel. Och ett & annat udda klädval.

Brunett & blondin

Något jag lärt mig de senaste åren är att "aldrig säga aldrig". När jag färgade mitt hår mörkt 2008 sa jag att det var "forever". I 5 år var jag nöjd även om det innebar en hel del kämpande med toningar & utväxter.

Nu har jag efter 6 månaders slit & tålamod (ni som gått från mörkt till ljust vet vad jag pratar om) återfått min naturliga färg. Och jag stortrivs, just nu...

Lär om kärlek

På vår utlandssemester nyss valde jag en bok av Paulo Coelho - Zairen. En bok som slår rakt in i hjärtat & talar till oss med ett språk vi alla känner igen.

Den påminner oss om det viktiga i livet, till andra men framförallt också till oss själva: Kärleken. I många former.

Jag fastnar speciellt för ett kapitel som berättar om en middag där "jag" drivs framåt för att bryta regeln om vad "det bör samtalas om". En inre längtan att prata om något personligt, viktigt & farligt med människor jag inte känner. Något som jag själv ofta slås av & har en längtan att våga göra, någon gång, någonstans, inför några som kommer tappa hakan i tallriken. Så osvenskt som det kan bli.

40 år

Imorgon, den 9 Juli, fyller jag 40 år. Ingen ångest, ingen åldersnojja eller annat negativt gung.

Jag älskar nämligen att fylla år, eftersom varje gång det inträffar så har jag fått tillbringa ett år till här på jorden. Med människor jag älskar och med ett liv som både ler och gråter mot mig. Precis så som det ska vara.

Så jag fortsätter att sätta upp mål för att se vad livet har lust att hänga med på. För vem vet, när jag fyller 50 år så kanske hälften har blivit verklighet och det skulle göra mig tokigt lycklig.

Under tiden

För att livet väntar. Väntar på att jag ska ta för mig, leva, drömma och förverkliga. Många undrar hur jag gör, hur jag hinner med allt. Ibland hinner jag heller inte med, för jag är ej mer än människa med allt vad det innebär.

Jag går upp tidigt för att förverkliga det jag vill, mellan 04.00-06.00. Det är ett eget val och det är inte jobbigt. Vad som däremot blir jobbigt om jag en dag inte längre kan göra allt det jag ville göra och på vägen dit, slarvade bort tiden. Så jag nyttjar den och njuter allt vad jag kan "under tiden"